Verkningslös lag mot visstidsmissbruk

Under rubriken ”Slut med missbruk av visstidsanställningar” säger sig regeringen nu vilja få ett slut på arbetsköparnas möjlighet att låta olika korta anställningar avlösa varandra. Men förslaget är bara en mindre justering, som inte kommer åt problemets kärna, enligt flera fack.  

– Jag är besviken att ett arbetarparti inte kan komma med ett skarpare förslag, säger Carina Svensson, ordförande i Kommunals Malmösektion och vice ordförande för S i Malmö.

Ylva Johansson, arbetsmarknadsminister, menar dock att regeringen nu sänder en stark signal att missbruket av visstidsanställningar inte hör hemma på svensk arbetsmarknad. Fast missbruket kommer i många fall att fortsätta precis som förut, hävdar kritiker.

– Vår bedömning är att den här lagändringen främst påverkar tjänstemännen. Våra medlemsgruppers problematik kommer inte att påverkas särskilt mycket, säger Per Bardh, avtalssekreterare hos Handels.

Enligt honom fungerar missbruket på ett annat sätt inom handeln. Där är det största problemet att arbetsköpare som tillhör samma koncern låter anställningarna hoppa mellan olika delar. Det missbruket kommer inte lagändringens mindre justeringar åt. I stället borde, menar han, arbetsköparna tvingas ange sakliga skäl till att överhuvudtaget anställa på annat sätt än tillsvidare.

–  Det är hela konstruktionen som är felaktig. Det borde prövas varje gång om det finns ett sakligt skäl att inte anställa tillsvidare. Nu har man skapat en anställningsform där arbetsgivaren har fria händer, säger Per Bardh.

Carina Svensson var en av dem som på partikongressen tidigare i år framförde ståndpunkten att anställningsformen borde avskaffas helt och hållet. I stället landande kongressen i ett förslag som liknar det som Per Bardh för fram om ”synnerliga skäl”.

– Det enda rätta vore om det försvann helt, men man fegar ur och vågar inte sätta ned foten. I stället fick vi en svag skrivning om ”synnerliga skäl” för att anställa. Men i slutändan landar det alltid i att arbetsgivarna har tolkningsföreträde, säger Carina Svensson.

De ändringar som nu presenteras innehåller inte heller något som påminner om S-kongressens ställningstagande. Enligt Ylva Johansson syftar anpassningen till att undvika en stämning i EU-domstolen.

Enligt nuvarande regler, som infördes av alliansregeringen 2007, står det arbetsköparen fritt att själv bestämma anställningens längd. Men visstidsanställningen får under en femårsperiod inte vara längre än två år. Efter två år under samma femårsperiod måste den anställde erbjudas en tillsvidareanställning. Däremot kan en allmän visstidsanställning följas av ett vikariat, så länge inte den överskrider två år.

Genom att varva anställningsformerna med tillräckliga pauser emellan kan en anställd gå på korttidskontrakt år ut och år in. Luckorna i reglerna anmäldes av TCO till EU-kommissionen som med hot om stämning krävt att Sverige ska åtgärda problemet.

De nya föreslagna reglerna innebär att tvåårsbegränsningen gäller alla tidsbegränsade anställningsformer sammanräknat. Om det inte gått mer än 180 dagar mellan anställningarna behöver inte ramtiden om fem år uppfyllas.

– Förslaget innebär en förbättring. Samtidigt ska man vara klar över att det här handlar om att uppfylla EU-rätten. Man kommer inte kunna stapla i all oändlighet, men man kan fortfarande stapla länge, säger Samuel Engblom, samhällspolitisk chef på TCO.