”Vi går inte på knäna på mitt jobb. Det går för långsamt. Vi springer till det tar stopp. Sen gråter vi.” Jag skrev de raderna för ganska exakt två år sedan. Då skyllde den dåvarande oppositionen de bristande resurserna på regeringen. I dag skyller samma partier på den ökade flyktingströmmen.
”Systemkollaps”, säger de. Systemkollaps, enligt mig, är när vi börjar se på människor som volymer och börjar rationalisera bort deras människovärde. Systemkollaps är vad som sker när resurser flyttas från dem som behöver det mest till dem som har mer än de behöver. Den systemkollapsen startade långt innan september i år.
Så länge jag kan minnas har det varit underbemanning inom den offentliga sektorn. Fler människor att hjälpa kräver så klart mer resurser, men det är ingen naturlag som bestämmer hur stor den offentliga sektorn är eller hur den organiseras. Det är politiska beslut som avgör vart pengarna går och de besluten fattas inte på Öresundsbron.
Redan i slutet av 1990-talet larmade TCO om att nio av tio tjänstemän upplevde tidspress i sitt arbete. En grundläggande orsak till negativ stress är att en individ inte har makt över den situation som utlöst stressreaktionen.
Att inte få använda sin kompetens utan hela tiden bli kringskuren i sin yrkesroll på grund av politiska beslut och besparingar skapar maktlöshet.
Den negativa stressen orsakar utbrändhet och de bristande resurserna skapar ett samhälle utan krisberedskap men med en känsla hos medborgarna att befinna sig i ständig kris. En känsla som det går att spela på för den som vill rikta fokus åt ett annat håll. Samtidigt går nämligen miljarder varje år till Rut, Rot, räntor och jobbskatteavdrag.
10 procent av Sveriges befolkning äger nära 70 procent av den samlade förmögenheten. Sveriges miljardärer har en samlad förmögenhet på 1 800 miljarder. Förslag som att stänga broar och kräva id-kontroller är därför inget annat än bränsle på rädslans bål i syfte att skapa rökridåer för handlingsförlamade politiker att gömma sig bakom.
Så här kommer i stället mitt ödmjuka förslag. Sluta skylla vårt lands bristande samhälleliga resurser på folk som inte ens hunnit komma över landsgränsen. I stället för att stänga bron och hindra människor som behöver hjälp att komma hit kan vi börja med att stänga ned det som slukar våra resurser.
Stäng ned kontrollapparaten som slukar personalresurser från den faktiska verksamheten. Stäng ned de digitala flyktvägarna för våra skattemedel. Stäng ned alla kryphål som tillåter högavlönade människor att få bidrag för att slippa lyfta ett finger.
Öppna för att ta tillvara den enorma kraften och viljan hos alla de som sliter dagligen. Öppna samhället för kraften och modet hos dem som kommer hit. Låt folk göra sitt arbete och låt oss vara fler som gör det. Låt solidariteten få kosta för det kommer att ge mångfalt tillbaka.