Polisen påstår att de kartlagt de tiggande romerna av omsorg, då de misstänker att de utsatts för människohandel. Vad tror du om det?
– Vi vet ju att tiggare ofta utsätts för misshandel och hot. Därför borde de behöva polisens beskydd. Problemen med den här typen av svar som polisen nu ger är att vi av erfarenhet vet att vi ofta inte kan lita på dem. De svarar som de gör för att på bästa sätt sätta sig själva i bättre dager.
– Om det handlar om omsorg för de här människorna borde de kunna förklara på vilket sätt de uppgifter de samlat in skulle bidra med denna omsorg. Om man tänker på tiggares beskydd finns det många andra medel att ta till.
Det är inte första gången ett register avslöjas hos polisen. Hur vanliga tror du egentligen att de är?
– Jättevanliga. Det finns så klart spaningsregister och register som upprättas i samband med utredningar och så vidare. Men av den här typen, jag antar att de är försiktigare med det. Det kan vara så att de samlar underlag för den så kallade tremånadersregeln, som ett sätt att komma åt tiggande med lagen om att man bara får vistas i Sverige i tre månader.
Vilken är faran med sådana här register över människor som inte misstänks för några brott?
– Register mot romer leder såklart till stor oro inom just det kollektivet. Och det är historiskt fullt begripligt med tanke på romernas väldigt utsatta situation i Europa.
Hur tror du att allmänhetens förtroende för polisen påverkas av det här?
– Då måste man naturligtvis ställa sig frågan vilka som är allmänheten. För här finns det så klart de som tycker att det här är alldeles utmärkt. Men också de som tycker att det är ett oroväckande intrång i den personliga integriteten eller uttryck för rasism.