Kriget i Jemen är skandalöst

I tisdags utlystes en veckolång vapenvila i det krigshärjade Jemen. Planen är bland annat att världshälso­organisationen WHO ska ges möjlighet att leverera förnödenheter till åtminstone några av alla de människor som är i behov av akut hjälp. Men den skandalösa krigföringen har redan tillåtits pågå alltför länge.

Sedan den saudiskledda koalitionen påbörjade sina flygangrepp över Jemen i slutet av mars har mer än 5 800 människor dödats. Miljontals befinner sig på gränsen till svält på grund av kriget. Enligt Unicef har minst 34 procent av Jemens barn saknat tillgång till skola sedan flygbombningarna inleddes.

Kriget i Jemen har flera likheter med det mycket mer omrapporterade kriget i Syrien. Båda uppstod i kölvattnet av den arabiska våren 2011, efter att de fredliga folkliga resningarna inte kunnat accepteras av mäktiga politiska aktörer. Båda utvecklades snabbt till proxykonflikter – det vill säga konflikter där det krigsdrabbade landet fått agera slagfält för den indirekta sammandrabbningen mellan externa stormakter som slåss om inflytandet i regionen.

I såväl Syrien som Jemen är två av de mest framträdande av dessa stormakter den shiitiskt-teokratiska diktaturen Iran och den konservativt sunnitiska diktaturen Saudi­arabien – två reaktionära bjässar till regimer, tillika dödsfiender, som är beredda att gå över åtskilliga lik för att säkra sina strategiska positioner.

I Syrien bombar den Iranstödda regimen befolkningen i namn av kamp mot terrorismen – i Jemen gör Saudiarabien samma sak.
Enligt en rapport från Amnesty International som släpptes förra veckan ägde fem saudiskledda flyg­attacker rum mot grundskolor i Jemen bara mellan augusti och oktober i år.

”Att avsiktligt attackera skolor som inte är militära mål och att direkt attackera civila som inte är inblandade i några krigshandlingar är krigsbrott”, kommenterade Amnestys krisrådgivare Lama Fakih rapporten i ett pressmeddelande. I ett osedvanligt skarpt uttalande manade Amnestys representanter Saudiarabiens allierade USA och Storbritannien att sluta förse den saudiskledda koalitionen med vapen som används för att bryta mot internationell rätt.

I både Syrien och Jemen kontrasteras de mäktiga aktörernas geopolitiska intressen mot befolkningens ytterst basala behov. Utöver att få leva fria från våld och skräck, att kunna försörja sig och gå i skolan, handlar det om tillgång till vatten – torka och sjunkande grundvattennivåer har varit en allvarlig hem­sökelse i såväl Syrien som Jemen, och de ursprungliga folkliga protesterna hade föregåtts bland annat av makthavarnas oförmåga att leverera en hållbar lösning på vattensituationen. Det är en ödets ironi att människors kamp för sådana baskrav kom att bli en utlösande faktor för störtandet ned i krigets avgrund.

Det är hög tid för oss i väst att dels öppna ögonen för situationen i Jemen och solidarisera oss med de utsatta där, dels sätta press på våra länders rege­ringar att agera. Det första, självklara kravet borde, precis som Amnesty är inne på, vara: Sluta förse krigsförbrytarna med vapen.