av BERND HAGENKORD
Om man vill veta vad som är viktigt för påven Franciskus räcker det ibland att helt enkelt räkna ord, till exempel dem i påvens budskap till Världsfredsdagen den 1 januari.
Ordet ”likgiltighet” förekommer 31 gånger i denna text. Då blir budskapet entydigt. Dessutom förekommer andra begrepp som brist på medvetenhet, tillvänjning, ljumhet, apati. När man läser påvens fredsbudskap blir det på en gång tydligt vad hans tankar kretsar kring detta år.
Egentligen är det inte något nytt. Redan i början av sitt pontifikat präglade påven Franciskus det centrala begreppet, ”likgiltighetens globalisering”, på ön Lampedusa under sitt första besök utanför Rom. Han hade rest till flykting-ön för att öka medvetenheten om denna likgiltighet. Och sedan dess har uttrycket återkommit då och då. Nu alltså i en längre text, utförligt behandlat och belyst från flera sidor.
Det är två saker som påven vill klargöra i sammanhanget. För det första handlar det inte om brist på information. ”Det finns människor som är välinformerade, som lyssnar på radio, läser tidningar eller ser på TV. Men som gör det med en inre ljumhet, nästan som i ett tillstånd av tillvänjning. Dessa människor har en vag föreställning om de tragedier som plågar mänskligheten men känner sig inte berörda, har ingen medkänsla”, enligt påven. Eller så vill man inget veta något alls: ”I andra fall visar sig likgiltigheten i form av en brist på uppmärksamhet gentemot den omkringliggande verkligheten, särskilt den som ligger långt bort.”
Likgiltighet kan ha många rötter och på sitt eget manér går påven Franciskus igenom några av dem mer noggrant.
Andlig hållning, inte analys
Det förekommer i denna text grupper av ord som vi kan hänföra till vissa bestämda hållningar och genom dem blir det tydligare vad påven verkligen menar.
Den motsatta hållningen till likgiltighet omfattar broderskap, solidaritet, ansvar, medkänsla och förmågan att öppna sig. Det är inga begrepp med exakta definitioner men genom att de dyker upp i dessa ordgrupper förstärker och kompletterar de varandra. Det mest använda begreppet är barmhärtighet, och med det blir det också på en gång klart vad som är meningen med ”det barmhärtighetens heliga år” som vi nu befinner oss i. Att leva barmhärtigt och vittna om barmhärtighet är det viktigaste motmedlet mot likgiltighet. Barmhärtighet och likgiltighet är ömsesidigt uteslutande, och var och en av oss måste bestämma sig i vilken riktning vi vill sträva.
Återigen ger oss påven kategorier som inte är så mycket analytiska som att de möjliggör en form av samvetsrannsakan. Frågan gäller mindre socialpsykologi och mycket mer det andliga förhållningssättet.
Påven Franciskus gör också mycket klart att detta inte bara är individuella frågor: ”i våra dagar har likgiltigheten på ett avgörande sätt överskridit den individuella sfären och antagit en global dimension och ger näring åt fenomenet ”likgiltighetens globalisering”. Här handlar det om politik och kultur som är mer än summan av enskilda politiker eller politiska beslut. Sådan ”globaliserad likgiltighet gynnar och ibland även rättfärdigar handlingar och politiska program som i förlängningen hotar freden”. En sådan hållning av likgiltighet kan också gå så långt att den av omsorg om det egna välståndet eller landets välstånd rättfärdigar vissa klandervärda former av ekonomisk politik som leder till orättvisor, klyftor och våld.
Allt börjar med ett ”jag”, går via ett ”vi” i form av en grupp eller en stat till det ”vi” som avser hela världen. Likgiltigheten förstör detta ”vi” därför att den bara vill kännas vid ett ”jag”. Men för fredens skull – det är påvens budskap för detta år – behövs också detta ”vi”. Ansvar, medkänsla, solidaritet, förmågan att öppna sig och framför allt barmhärtigheten.
Ett välsignat år 2016 tillönskas er alla.
Bernd Hagenkord, Radio Vatikan Blog, 2016-01-01
Hagenkord är jesuitpater från Tyskland, bosatt i Rom och chef för Vatikanradions tyska redaktion.
Länk till inlägget på tyska finns här