av FREDRIK HEIDING
Det är inte varje dag som birgittasystrarnas kloster i Vadstena får en ny abbedissa. Syster Maria som vigdes till abbedissa nu i tisdags, den 5 januari – och från och med den dagen tituleras ”moder Maria” – har inte haft fler än 22 företrädare i detta ämbete sedan 1300-talet. En anledning till det begränsade antalet genom århundradena är att ämbetsperioden kan bli lång. Syster Marias företrädare, moder Karin, som avtackades under ceremonin hade varit klostrets abbedissa sedan 1991, det vill säga i ett kvarts sekel.
En annan anledning till att ämbetsinnehavarna har varit få under historiens gång är att klostret tvingades stänga 1595 i samband med reformationen. Ärkebiskop Angermannus gav order om det och när klostret upplöstes utvandrade flera av birgittasystrarna till Gdánsk i Polen. Verksamheten i Vadstena återupptogs 1935 men alla strukturer var på plats igen först 1991 då moder Karin alltså valdes till den första abbedissan sedan reformationen.
Gudstjänsten i birgittasystrarnas klosterkyrka den 5 januari innebar därför något som vi kan kalla levande historia. Knappt 300 personer hade kommit från när och fjärran för att delta. Ingångspsalmen var passande nog Den signade dag. Det var passande eftersom den psalmen är just från Vadstena, eller åtminstone började bli riktigt populär här och sjöngs av pilgrimer redan på 1400-talet.
Biskop Anders Arborelius bidrog till att skapa en familjär stämning redan med sina inledningsord, då han framhöll att högtiden egentligen är en intern fest för systrarna, men att klostret så att säga har en utvidgad familj som nu gärna var närvarande. Den församlade utvidgade familjen bestod av katolska ordenssystrar från andra kongregationer (benediktinsystrar, birgittasystrar från den romerska grenen och en dominikansyster), präster och lekfolk, samt flera representanter från Svenska kyrkan.
Under själva välsignelseakten ställde biskop Anders flera frågor till syster Maria, frågor som återspeglar birgittinsk spiritualitet. En av dessa var: ”Vill du sporra Dina medsystrar till trohet mot ordenslivets traditioner, så att det kontemplativa livet blir en omistlig kraftkälla i det tysta för Guds folk?” ”Ja, det vill jag med Guds hjälp”, svarade moder Maria.
Allhelgonalitanian är ett rörande moment vid vigningar till ämbetena diakon, präst, biskop, samt abbot och abbedissa. Under denna låg moder Maria utsträckt på golvet i vad som kallas prostration, en gest som bland annat uttrycker vördnad och hängivenhet. I allhelgonalitanian denna dag ingick åkallan av den saliga Elisabeth, det vill säga Elisabeth Hesselblad som kommer att helgonförklaras så småningom.
Tre symboler utgör viktiga markörer vid en välsignelse av en abbedissa. Innan gudstjänsten hade moder Maria fått två av dem: en ring och ett bröstkors. Efter välsignelsebönen räckte biskop Anders över den tredje symbolen, birgittinsystrarnas ordensregel och sade: ”Tag emot den Regel, som blivit Dig given, av vår heliga moder Birgitta. Ha den för ögonen när du skall leda de systrar som Gud har anförtrott åt Dig, efter den kraft du får av honom till hjälp i Din mänskliga svaghet.”
Jungfru Maria är central i birgittinsk spiritualitet och förutom den vackra psalmen Utvald innan världsalltet fanns (av Anders Ekenberg, 2002) som sjöngs under kommunionen förekom hon dessutom på ett humoristiskt vis i slutet av biskop Anders predikan. Han gav den nya abbedissan rådet att om det vid något tillfälle skulle bli svårt att utöva ledarskap i klostret i Vadstena, så skulle hon kunna följa karmelitsystern Teresa av Ávilas exempel. Biskopen – vilken ju som bekant själv är karmelit – berättade att det var utmanande för den heliga Teresa att leda Inkarnationens kloster i Ávila, eftersom klostret då (på 1560-talet) var i behov av reformer och medlemmarna ”kanske inte var Guds bästa barn”. I ett kritiskt läge placerade den heliga Teresa en madonna på den stol hon själv brukade sitta på. ”Henne”, alltså Jungfru Maria, ”måste ni i alla fall lyda”, ska Teresa ha sagt. Denna åtgärd fick önskad effekt. Den nya abbedissan i Vadstena, moder Maria, bemötte detta glatt med att peka mot madonnan i birgittasystrarnas klosterkyrka och sade: ”Hon står redan där.”
Efter mässan hälsade syster Monika, som för övrigt i november förra året valdes till klostrets nya priorinna, gästerna välkomna till en angenäm mottagning i god atmosfär. Syster Monikas och de andra systrarnas förberedelser av hela denna högtid bidrog till en värdig och väl genomförd tillställning.
För den som är intresserad av att veta mer om abbedissans roll hos birgittasystrarna rekommenderas en fin text av en av de åtta systrar som nu lever i S:ta Birgittas kloster Pax Mariae, nämligen syster Patricia. Texten heter ”Vadstena klosters abbedissor” och ingår i boken Birgitta av Vadstena – Pilgrim och profet 1303–1373 (Natur och Kultur, redaktörer: Per Beskow och Annette Landen, 2003). Där berättas om den första abbedissan, den heliga Birgittas dotter Katarina av Vadstena (1375–1381) och mycket annat. Det är denna långa tradition som moder Maria nu för vidare.
Fredrik Heiding 2016-01-07