För de nästan hälften av Indiens 1,25 miljarder invånare som är kvinnor är det fortfarande långt kvar till jämställdhet när det gäller politisk representation, ekonomi, utbildning eller tillgång till bra sjukvård.
Det framgår tydligt i den senaste upplagan av FN:s utvecklingsorgan UNDP:s rapport om mänsklig utveckling. I dess index över världens mest ojämställda länder hamnar Indien på plats 130 av 155 jämförda länder.
Indien ligger därmed efter de flesta andra länder i Asien, inklusive grannländerna Bangladesh och Pakistan som hamnar på plats 111 respektive plats 121.
Särskilt illa står det till i Indien när det gäller kvinnors politiska representation. I det som brukar beskrivas som världens största demokrati sitter kvinnor endast på drygt 12 procent av platserna i parlamentet.
I både Pakistan och Bangladesh är siffran 20 procent, medan den ligger på drygt 27 procent i det krigsdrabbade Afghanistan.
Även några av världens fattigaste länder, som Tanzania, Zimbabwe, Rwanda, Uganda och Moçambique, ligger klart före Indien – i dessa länder är över en tredjedel av parlamentsledamöterna kvinnor.
I Indien är mödradödligheten bland den högsta i världen. Här dör 190 kvinnor per 100 000 födslar, vilket är mer än i både Pakistan och Bangladesh. När det gäller kvinnors deltagande på arbetsmarknaden är siffran för Indien 27 procent, vilket kan jämföras med 57 procent i grannlandet Bangladesh.
Att Indien rankas så lågt förvånar dock inte de aktivister som menar att det råder ett stort motstånd mot förändringar i det patriarkala indiska samhället.
– Även om jämställdhetsfrågan diskuteras mer i Indien nu så har inte detta lett till några ökade kvinnosatsningar i olika sektorer. Det beror på den fortsatta diskrimineringen och på ineffektiva lagar och riktlinjer, säger Ranjana Kumari, chef för Centret för social forskning.
Hon påpekar att den viktigaste lagen för att öka kvinnors representation, en lag som föreskriver att var tredje plats i parlamentet ska reserveras för kvinnor, godkändes av det indiska underhuset redan 2010. Sedan dess har dock lagen inte blivit godkänd av överhuset, på grund av att partierna inte har kunnat enas i frågan.
– Att lagen inte har antagits har allvarligt begränsat kvinnors möjligheter till politiskt deltagande, säger Ranjana Kumari.
Kvinnliga politiker menar att processen för att välja ut politiska kandidater ofta kännetecknas av fördomar. Många män uppges anse att kvinnliga kandidater inte har det som krävs för att bli lyckade politiker.
Enligt en högt uppsatt indisk kvinnlig politiker, som inte vill bli citerad med sitt namn, tvingas kvinnor arbeta dubbelt så hårt som männen för att komma någonstans inom politiken.
Samtidigt påpekar experter att principen om jämställdhet mellan könen är fastslagen i den indiska konstitutionen samtidigt som många utvecklingssatsningar syftar till att stärka kvinnornas situation.
– Det handlar om målsättningar som inte bara är önskvärda, utan också avgörande för att det ska gå att uppnå andra av FN:s utvecklingsmål, säger Abha Khatri, som tidigare var professor i statsvetenskap vid Delhis universitet.
Samtidigt som den indiska ekonomin, den tredje största i Asien, fortsatt att växa har andelen kvinnor på arbetsmarknaden i stället sjunkit. År 1990 låg den på 35 procent, men hade 2013 sjunkit till 27 procent.
Internationella arbetsorganisationen, ILO, har i en rapport påpekat att många indiska kvinnor endast lyckas få jobb inom den informella sektorn, vilken kännetecknas av låga löner och brist på rättigheter.
Nyckelfrågan handlar om resurser. Vi behöver en budget som eftersträvar jämställdhet.
Ranjana Kumari, chef för Centret för social forskning
Över 60 procent av de kvinnor som bor i städer arbetar inom den informella sektorn, en stor andel som hembiträden, städare eller gatuförsäljare. En statlig undersökning som genomfördes 2011 visade att nästan hälften av de kvinnor i städerna som har en fast lön saknade sociala skyddsnät, medan hela 58 procent inte hade några skrivna avtal med sina arbetsköpare.
En rapport från McKinsey Global Institute har dessutom visat att den indiska ekonomin skulle förstärkas mycket kraftfullt om arbetsmarknaden förbättrades för de indiska kvinnorna.
Vissa insatser har dock gjorts från den indiska regeringen för att minska bristen på jämställdhet, bland annat för att öka andelen kvinnor inom landets poliskår.
En annan satsning syftar till att minska de könsselektiva aborterna i 100 distrikt i landet där andelen födda pojkar jämfört med flickor är särskilt skeva. Indien är ett av de länder i världen där detta problem är särskilt utbrett. I regionen Daman och Diu går det 618 flickor på 1 000 pojkar.
Ranjana Kumari vid Centret för social forskning menar att det krävs en förändrad inställning bland både politiker och allmänhet om bristen på jämställdhet ska kunna tacklas.
– Nyckelfrågan handlar om resurser. Vi behöver en budget som eftersträvar jämställdhet där pengarna fördelas och går till att uppfylla dessa målsättningar, säger hon.