av GÖRAN SUNDSTRÖM
”Pseudoteorier jämställs med etablerad vetenskap” löd rubriken på en artikel av fyra debattörer på DN-debatt nyligen. Fysikern Ulf Danielsson, filosofen Åsa Wikforss, kemisten Christina Moberg (tillika preses för Kungliga Vetenskapsakademien) samt författaren och förlagschefen Christer Sturmark (tillika ordförande för Förbundet Humanisterna) har skrivit under inlägget som handlar om Skolverkets kommentarer till den svenska grundskolans läroplan. Bland författarna märks alltså en representant för den Kungliga Vetenskapsakademien, och det är inte första gången denna anrika institution figurerar i samröre med företrädare för Humanisterna. Dagens Nyheters ledarskribent Carl Johan von Seth instämde sedan reservationslöst i de fyra debattörernas ansats och hävdade att ”Lärarna borde göra uppror mot skolans inbillade vidsynthet” (se hans artikel ”Skolan ska inte krypa för magin” här).
Författarna ägnar sig särskilt åt kritik av de delar av läroplanen som behandlar naturvetenskap och i synnerhet ämnet fysik. Artikeln avslutas med en uppmaning till oss lärare att engagera sig i frågan om vad naturvetenskapen säger och inte säger. Jag skulle vilja utvidga engagemanget till att också inkludera läroplanen och vad den egentligen säger.
Artikeln kretsar kring det problematiska förhållandet mellan kreationistisk och naturvetenskaplig syn på universum. Det är verkligen svårt att integrera kreationismens uppfattning att universums ålder är 6 000 år med den gängse kosmologiska bestämningen av universums ålder till ca 13,8 miljarder år. Författarna har alltså rätt i att dessa synsätt befinner sig på kollissionskurs med varandra.
Argumentationen i artikeln blir däremot mindre övertygande när man försöker låta påskina att den svenska läroplanen framhåller pseudovetenskap i lika hög utsträckning som vetenskap baserad på ”god evidens” och ”rigorösa metoder”. Detta påstående baseras på en missvisande tolkning av läroplanen. En sådan tolkning utgår från lösryckta stycken vilket gör att man missar den större kontexten i vilken formuleringen måste förstås.
Författarna kritiserar en mening i läroplanen som citeras i artikeln: ”Genom undervisningen i fysik kan eleverna utveckla förståelse för att skillnaden mellan naturvetenskap och religion inte ligger i vad som beskrivs, utan främst i vilka frågor man ställer och vilka metoder som används för att besvara dem.” Det finns fog för den kritiken och meningen skulle behöva utvecklas och förtydligas. Läroplanen måste också ses som ett levande dokument.
Läroplanen beskriver inledningsvis hur mångfald är ett viktigt inslag i vårt moderna svenska samhälle. Därför skall skolan medverka till att öka förståelsen mellan människor. Ett sådant närmande mellan människor kan ske då personerna har en beredvillighet att sätta sig in i varandras perspektiv och är genom sin skolgång utrustade med verktyg som behövs för att kritiskt ta ställning till varandras olika synsätt. Skolan vill därför undvika all typ av dogmatik utan i stället uppmana elever att kunna ta ställning till sådant som naturvetenskap och religion säger samt också att kunna ta ställning till den kritik som riktas mot dessa.
Det kreationistiska synsättet får inget utrymme alls i de kursböcker vi använder. Exempel på bok: Impuls fysik 1 (L. Fraenkel, D. Gottfridsson & U. Jonasson). I den boken talas det om Big Bang för ca 14 miljarder år sedan och partiklarna i Standardmodellen. Debattörerna får det att låta som om kreationismen utgör huvudfåran bland religiöst präglade åskådningar och att lärare dessutom haussar just detta perspektiv.
Det är viktigt att komma ihåg att naturvetenskap inte är eller har varit ett område som befinner sig i fullständig harmoni fri från inre motsättningar. I stället pågår en dynamisk process där olika synsätt konkurrerar. Det vore en grov förenkling att säga att exempelvis fysik har en absolut sann och fullständig teori om verkligheten. När jag själv undervisar i fysik utgår jag från de gängse accepterade teorierna om universums storskaliga utveckling. Jag beskriver också översiktligt hur olika paradigm har ersatt varandra under historien. Det är viktigt att eleverna förstår att de själva också i framtiden kan medverka till forskningen eftersom det inte är en färdig teori. Stora frågor är fortfarande obesvarade som exempelvis mörk materia, mörk energi och teorier bortom Standardmodellen.
Det är helt centralt för ett inkluderande samhälle att skolan lägger grunden till ett eget självständigt tänkande. Det skulle helt stå i strid med det demokratiska samhället att pådyvla våra elever den ena eller andra förment absoluta sanningen. När det gäller naturvetenskap är det särskilt viktigt att visa att det är ett område under utveckling och att en god gissning är att det så kommer att förbli. Den svenska läroplanen syftar till demokrati och tolerans bland individer med tilltro till sin egen förmåga att ta välgrundad ställning till olika utbud av existentiella teorier. En läsning av läroplanen kan inte utgå från meningar tagna ur sitt sammanhang utan måste också underkasta sig rigorösa samhällsvetenskapliga metoder. En slarvig slutsats som att skolan upphöjer kvacksalveri och vidskepelse är i sig närmast att betrakta som pseudovetenskap.
Göran Sundström 2016-01-17
Tekn dr i atom- och molekylfysik vid KTH, gymnasielärare i Stockholms stad
De artiklar i Dagens Nyheter som nämns ovan finns att läsa via denna länk och denna länk