Fascister på genusträning

Ultranationalistiska Högra Sektorn ogillar hbtq-rättigheter men går på genuskurs för att lura sina sponsorer.

Nära det annekterade Krim och på otryggt avstånd till frontlinjen i öst ligger staden Melitopol med sina 157 000 invånare. Här bär de flesta män militäruniform, vare sig de är i tjänst eller inte.

Elena Streletskaja engagerade sig tidigt i hjälpinsatserna till krigets offer: internflyktingar, soldatfruar och barn. Från deras historier förstod hon snart att det inte räcker med att förse dem med mat och husrum.

– Vi måste också utbilda våra soldater och förbereda deras familjer på att de förändras vid fronten. Högra sektorn var den första organisationen som reagerade på problemet. Därför samlas vi i dag för att prata om FN:s resolution 1325 och att alla former av våld mot kvinnor är förbjudna under såväl internationell som ukrainsk lag, berättar hon samtidigt som ett tiotal pravoseker, som Högra sektorns medlemmar kallas, droppar in för en träning i genusstudier. Elena Streletskaja representerar stadens volontärer och är chef för flyktinghjälpen, 2014 blev hon nominerad till ”Stadens invånare 2014.”

– Ni har ansvar för det som händer i krigszonen, säger hon senare när soldaterna satt sig i en ring. Behandla även fiendesidans kvinnor med respekt. Säg nej till prostituerade. Skaffa inte flickvänner, vackra kvinnor är ofta angivare. Lita aldrig på en kvinna i krigszonen – vad hon än säger så ljuger hon, det ligger i vår natur att reagera så på fara. Om en kvinna erbjuder sex till en soldat så gör hon det i ett syfte: det kan vara pengar, skydd eller hämnd. Du kan fråga om hon behöver hjälp, men rör aldrig vid henne. Det är en fråga om din säkerhet.

Orden är hårda men Elena säger att de fungerar.

– Jag kan också säga att det är fel att acceptera erbjudanden som soldaterna får på fronten, att kvinnorna som gör så inte har någon annan utväg, att det är en form av sexuellt våld. Men då minns killarna bara ord som ”sex”, ”kvinnor”, ”våld”. Det är därför jag påminner dem
om olika faror: dolda vapen, sexuellt överförbara sjukdomar, bomber. Bara så kan jag få dem att tänka.

Högra sektorn gjorde sig ett namn vid sammanstötningar med regimens säkerhetsstyrkor på Kievs Självständighetstorg. Rörelsen kan beskrivas som ultranationalistisk. Man föredrar EU framför Putin men ogillar hbtq-rättigheter och fria aborter.

Medlemmarna svär vid ukrainsk nationalism. Efter Janukovytjs flykt försökte rörelsen omvandla sig till ett politiskt parti, men det slutade i en flopp. Man samlade mindre än två procent av rösterna i det senaste parlamentsvalet.

– Vi vill inte verka inom politiken mer, säger Maxim Trohimtjuk som leder Högra sektorns lokala filial. Förtroendevalda kan ändå inte göra något som vi inte kan göra.

Det finns en marknad för paramilitära strukturer i Ukraina, menar han.

– Vi vill sätta upp en jourtelefon dit folk kan vända sig för att lösa sina problem, i stället för att ringa polisen.

Men rörelsen lider av misstro, särskilt som enskilda pravoseker flera gånger hamnat i eldstrid med polisen. Två personer dog i en sådan sammandrabbning i juli.

För att växa som folkrörelse vill Maxim att Högra sektorn diversifierar sina aktiviteter och blir ett slags bildningsförbund, där medlemmar ska lära sig om till exempel företagande.

– Genusutbildningen är lite av ett pr-trick som ser bra ut i ögonen på allmänheten och vår amerikanska givare, säger Maxim. Men det är bra att ha en sådan diskussion med mannarna, de måste lära sig att hålla huvudet kallt om de representerar vår struktur.

Visst händer det ibland att soldater använder våld mot kvinnor vid fronten, säger Maxim och förklarar att Högra sektorn lider av sin egen popularitet.

– Vår rörelse har växt väldigt fort. Många vill vara med och försvara landet, de köper vapen och går med. Kontrollmekanismerna har inte alltid hängt med. Men om vi upptäcker att en soldat har våldfört sig på en kvinna så sätter vi en påse över hans huvud och slår honom, eller piskar hans arsle med en pinne. Sedan visar vi upp honom för andra på basen.

Elena Streletskaja påpekar att sådana bestraffningar kan vara kontraproduktiva.

– Våld och hemskheter hör till soldaternas vardag. När de kommer hem igen använder de hårda ordalag eller kräver sex utan samtycke av sina fruar som blir arga för de är inte vana vid sådan behandling. Bråk bryter ut och slutar ibland i skilsmässa. Om männen fick hjälp att bearbeta sina krigserfarenheter och kvinnorna förbereddes på att männen kommer tillbaka förändrade skulle konflikter kunna undvikas.

Elena Streletskaja samarbetar med FN; Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet och Kvinna till kvinna har varit och hälsat på. Men enligt kvinnoorganisationen La Stradas kontor i Kiev är insatserna för att ta hand om soldater med posttraumatiska stressymptom långt från tillräckliga.

– Vår jourtelefon har exploderat den senaste tiden. Det är främst kvinnor som ringer och säger att de inte känner igen sina män när de kommer hem från kriget. Den ukrainska staten mäktar inte med att hjälpa dessa människor och många internationella organ koncentrerar numera sina åtgärder till konfliktområdet. Vi är rädda för vad som kommer hända när soldaterna snart ska demobiliseras i massor, säger Aljona Zubtjenko från La Strada.

Alexandra Eriksson är frilansjournalist

Publicerad i #6 2015 av Magasinet Arena. Vid citering, referera till Magasinet Arena. En prenumeration av tidningen kan tecknas här »