Medierna talade om en ”vändpunkt” för kyrkan, om ett historiskt tal, då påven Franciskus i oktober förra året krävde en ”hälsosam decentraliering” och mera synodalitet. Vid en högtidsceremoni till 50-årsminnet av inrättandet av biskopssynoden, uttalade han sig för en uppvärdering av de synodala strukturerna på alla plan, för en förstärkning av biskopskonferenserna, ja, till och med för en omvärdering av det påvliga primatet. Det tredje årtusendet kräver en synodal kyrka, en fråga som ovillkorligen måste fördjupas.
Därför låg det nära till hands att detta tema skulle komma upp på dagordningen vid sammanträdet i det för kuriereformen ansvariga K 9-rådet, påvens viktigaste rådgivarinstans. Från och med måndagen fram till och med tisdagen skall det av nio kardinaler sammansatta rådet gemensamt med honom överlägga om frågor och problem kring synodaliteten.
Här rör det sig inte bara om att ge de nationella biskopskonferenserna mera auktoritet. Det gällde också en fråga om ömsesidigt lyssnande och lärande på alla plan, betonade påven i sitt programmatiska tal. Ute i stiften måste de ”gemensamma organen”, såsom prästråd, domkapitel och pastoralråd förstärkas. På den regionala nivån, det vill alltså säga biskopskonferenserna, har den kollegiala andan ännu inte förverkligats i tillräcklig grad. Ty i en synodal kyrka måste inte påven ersätta de lokala biskoparna vid alla avgöranden. På det allkyrkliga planet utgör slutligen biskopssynoden ett instrument för kollegialitet. Den sammanträder och handlar alltid under påven som garant för enheten.
Dessa frågor är naturligtvis centrala för kuriereformen, som K 9-gruppen vid sin 13:e konferensrunda skall överlägga om under endast två dagar. […] Med detta kardinalsråd, som påven exakt en månad efter sitt val tillsatte, inledde påven förberedelserna för en reform av kurian. Detta hade kardinalerna vid den föreberedande konklaven efter Benedictus XVI:s avgång uttryckligen manat till. K 9-sammanträdena äger rum bakom lyckta dörrar och den knapphändiga information som Vatikanens talesperson, jesuitpater Federico Lombardi, gett har inte avslöjat vilka riktlinjer och vilken tidsplan kardinalerna satt som mål. […]
Under fjolåret grundade Franciskus ett mediesekretariat. I denna skall efter hand de nio olika mediala institutionerna i Vatikanen – som utgör de hittills största minusposterna i ekonomin – sammanföras, bland annat Vatikanradion, tidningen L’Osservatore Romano, TV-kanalen CTV, pressbyrån och medierådet. Här skedde tidigare för mycket dubbelarbete, som man nu vill samordna.
Ännu så länge är det oklart när sammanslagningarna av de efterkonciliära råden kommer att följa. På detta område skulle det kunna röra sig om en större myndighet för ”Lekmännen, familjen och livet” och ytterligare en för ”Rättvisa, fred och migration”.
Det är också oklart hur långt överläggningarna rörande kongregationerna, ”de större ministerierna”, nått, samt hur man går vidare med myndigheterna för ekumenik och interreligiös dialog. För påven är det viktigare med mentalitetsförändring i kurieapparaten än en förändring av strukturerna. Den skall ha ”servicekaraktär” för stiften i världskyrkan och inte ha direkt beslutande eller styrande karaktär. Därvidlag kommer dagens konferens om temat synodalitet att inta en nyckelställning.
Kathpress 2016-02-09