En ny bok berättar en tidigare okänd historia om den dåvarande påven Pius XII:s (påve 1939–58) hemliga stöd för planerna att avsätta den nazistiske diktatorn Adolf Hitler, utifrån dokument från andra världskriget och intervjuer med den amerikanske underrättelseman som skrev dem.
”Den här boken berättar sanningen om Pius XII:s hemliga operationer under andra världskriget”, sade bokens författare, historikern Mark Riebling i en intervju med nyhetstjänsten CNA tidigare i veckan. ”Bokens huvudsakliga berättelse är om hur Pius valde att göra motstånd mot Hitler genom hemliga handlingar snarare än offentliga protester. Till följd av det blev han involverad i tre olika komplotter av tyska motståndsaktivister för att avsätta Hitler. Jag insåg att berättelsen om hur kyrkan engagerade sig i hemliga operationer under några av de blodigaste åren i historien, under den mest omdiskuterade delen av hennes egen moderna historia, inte bara vara en fotnot utan något värt att gräva djupare i”, sade Riebling vidare.
Boken Church of Spies: The Pope’s Secret War Against Hitler [på svenska ungefär: ”Spionernas kyrka: påvens hemliga krig mot Hitler” – övers. anm.] kom ut förra hösten på New York-baserade Basic Books förlag och ges ut i en spansk version senare i februari.
Under slutet av 1990-talet nådde debatten om huruvida Pius XII gjorde tillräckligt för att motverka nationalsocialismen en höjdpunkt genom publiceringen av den starkt kontroversiella boken Hitler’s Pope av den brittiske journalisten John Cornwell. Boken var mycket kritisk mot Pius XII och anklagade honom för att vara klandervärt tyst inför – ja till och med medskyldig till – nazismens uppgång. ”Om man läser de mest aggressiva kritikerna mot kyrkan under nazi-tiden medger de flesta faktiskt att Pius XII hatade Hitler och i hemlighet verkade för att han skulle avsättas”, framhöll Riebling i intervjun, ”men de säger det bara i en bisats, en mening eller ett kort stycke. För mig var detta faktum värt betydligt mer utredande. För om ’Hitlers påve’ nu ville hjälpa till att avsätta Hitler, vad är då storyn?”
Riebling har fått inspiration från flera håll och haft flera olika källor för sitt arbete. Under researchen för en tidigare bok om motsättningarna mellan olika amerikanska underrättelse- och säkerhetsorgan kom han över hemliga dokument från en amerikansk underrättelseofficer som under Andra världskriget infiltrerade Vatikanen för föregångaren till nuvarande CIA:s räkning: ”Här fann jag minst tio olika dokument som antydde att Pius XII och hans närmaste medarbetare inte bara var inblandade i en, utan faktiskt i tre olika konspirationer för att avlägsna Hitler från makten mellan 1939 och 1944. Riebling lyckades söka upp agenten Ray Rocca som, under kodnamn, hade författat dokumenten och intervjuer med honom utgör några av bokens viktigaste källor.
Rieblings bok berättar att Pius XII ”blev en nyckelspelare i några konspirationer för att avlägsna en härskare som var ett slags Antikrist, och eftersom goda människor bad honom om hjälp rådfrågade han sitt samvete och gick sedan med på att bli en medlare mellan olika konspiratörer, ett slags utländsk agent så att säga och därmed medansvarig i konspirationerna.” Historikern beskriver påvens agerande som ”några av det mest remarkabla i påveämbetets historia”.
Pius XII höll samband med tre olika konspirationer mot Hitler. Den första, från oktober 1939 till maj 1940, involverade tyska militärer; den andra, från sent 1941 till våren 1943, var en samling av olika ränker som bland annat involverade tyska jesuiter men som upphörde när en bomb som placerats ombord på Hitlers plan misslyckades med att explodera; och den tredje sammansvärjningen, den kanske mest kända, involverade både tyska jesuiter och den tyske översten Claus von Stauffenberg som framgångsrikt lyckades placera en bomb nära Hitler men som misslyckades med att döda honom. Flera präster fick fly efter attentatsförsöket men de som inte lyckades blev avrättade tillsammans med övriga konspiratörer [däribland den unge, tyske jesuitpatern Alfred Delp – övers. anm.].
Under sina efterforskningar upptäckte Riebling att Pius XII i hemlighet spelade in samtal och möten på sitt kontor vilka bekräftar påvens hållning till Hitlerregimen och hans agerande i olika situationer. Det är tydligt att påven bestämde sig för att hans mest effektiva bidrag skulle vara att hjälp till det hemliga motståndet. Vatikanens agenter försedde de allierade med värdefull information som de kommit över via katolska källor vid tre bestämda tillfällen, inklusive Hitlers planerade anfall på Sovjetunionen. Men i alla tre fall agerade de allierade inte på informationen.
Nazisterna betraktade Pius XII med stor misstänksamhet från hans val till påve 1939. ”Han arbetade faktiskt aktivt för att mildra de misstankarna i syfte att minimera förföljelsen av tyska katoliker. Men nazisterna sänkte aldrig garden”, berättade Riebling i intervjun. Vid ett tillfälle planerade Hitler till och med att invadera Vatikanstaten, kidnappa påven och ta honom till Tyskland. Den ledande nazisten Heinrich Himmler lär ha ”velat se den Helige fadern offentligt avrättad för att fira invigningen av ett nytt fotbollsstadium”, sade Riebling. ”Men Pius fick reda på dessa planer genom sina hemliga påvliga agenter och enligt min mening påverkade det den Helige faderns beslutsamhet att engagera sig för det anti-nazistiska motståndet i Tyskland. När han hörde att tyska katolska präster sändes till koncentrationsläger för att ha bett för de förföljda judarna i landet uttryckte han: ’jag önskar att alla skulle göra så’. Men han sade det aldrig offentligt. Istället skrev han det i ett brev till en tysk biskop. Jag tror att det som hände helt enkelt var detta: Pius XII ville leda en kyrka av helgon. Men han fick nöja sig med en kyrka av spioner.”