Basilikan av Guadalupe, där påven Franciskus den 13 februari kommer att leda en gudstjänst, är världens största vallfartsort. Helgedomen på Tepeyac-kullen i en förort till Mexico City besöks varje år av cirka 20 miljoner pilgrimer, vilket är fler än de som besöker Peterskyrkan i Rom eller den franska Mariavallfartsorten Lourdes; enbart kring den 12 december, som är festdagen för Nuestra Virgen de Guadalupe (Vår jungfru av Guadalupe), kommer omkring 5 miljoner troende. Händelserna i Guadalupe spelar en nyckelroll i förståelsen av den mexikanska spiritualiteten.
Enligt traditionen visade sig Maria för första gången den 9 december 1531 för den då 57-årige Juan Diego Cuauhlatoatzin, som tillhörde ursprungsbefolkningen. Hon gav honom på hans eget språk uppdraget att låta bygga en kyrka på kullen, för att här kunna ge människorna ”kärlek, hjälp och medkänsla”. Biskop Juan de Zumarraga var dock skeptisk och krävde ”bevis”.
Det inträffade ytterligare uppenbarelser på samma plats, sista gången den 12 december; trots att det var vinter blommade denna dag ett oräkneligt antal ”kastilianska rosor”, som dittills varit okända i Mexiko. Juan Diego plockade enligt Marias anvisning rosorna och bar dem i sin ”tilma” (den klassiska aztekiska ponchon) till biskopen. När han vecklade ut ponchon syntes på tyget den tidigare vördade bilden av Madonnan av Guadalupe med en mestis anletsdrag.
Trots alla undersökningar, som Mexikos antiklerikala makthavare lät göra i mitten av 1800-talet, går det än i dag inte att förklara hur bilden har hamnat på väven. En betraktare ser i bildernas detaljer – framför allt i klädnadens utformning, i ögonen, och likaledes i den avbildade ängeln, månen och strålarna en stor mängd tal- och teckensymbolik, dessutom är Morenita (den mörkhyade), som den avbildade kvinnan benämns i Mexiko, framställd som gravid.
Siaren, biskopen och ”Virgen”
Juan Diego Cuauhtlatoatzin saligförklarades 1990 av Johannes Paulus II och blev sedan helgonförklarad 2002, som den första indigena personen i kyrkohistorien. Siaren anses vara symbolen för den katolska kyrkans förankring i Amerika. Upplysningar om hans liv lämnas i en rapport år 1556 om händelserna, skriven av den läs- och skrivkunnige inhemske Antonio Valeriano, som inte skrev på castellano utan på nahuatl (med latinska bokstäver); Hans historicitet anses bevisad efter intensiva undersökningar utförda av en vatikansk kommission med historiker. Cuauhtlatoatzin (den talande örnen) ska enligt rapporten ha varit född 1474 i chichimekska staden Cuahtitlan, som 45-åring ha överlevt den spanska erövringen och redan 1524 mottagit dopet och sitt kristna namn. De flesta biografer betecknar honom som en fattig bonde, andra räknar honom till aristokratin.
Jungfrun (Virgen) av Guadalupe är skyddshelgon för Mexiko, Nord- och Sydamerika och Filippinerna, samt för de ofödda och ursprungsbefolkningen. Vördnaden för hennes helgonbild bidrog i hög grad till att de inhemska folken i Central- och Sydamerika omvände sig till kristendomen. Den mexikanska Madonnan kom att ses som en ”bro” mellan den av franciskanerna evangeliserade aztekiska kulturen, den iberiska kristendomen och mestisernas blandkultur. Ett annat sätt att se det är ”evangelisering underifrån”, som ett uttryck för Guds option för de fattiga och förfördelade.
På det hela taget anses Guadalupe-händelserna i dag som ett lyckat exempel på ”inkulturationen” av det kristna budskapet i en ny miljö. I dag är bilden av den mörkhyade allestädes närvarande inte bara i landets kyrkor utan även i hemmen och i landets vardagskultur. Senast i en intervju inför sin förestående resa till Mexiko tog påven Franciskus upp uttrycket ”jag är ateist men guadalupan”, för att framhålla omfattningen av denna form av Mariafromhet i landet som han ska besöka.
Biskop Juan de Zumarragas (1468–1548) roll är omstridd. Han engagerade sig för de indigenas rättigheter å ena sidan, men hans rykte som inkvisitor fläckas av fallet med härskaren av Texcoco, Don Carlos Omechtochtzin. Efter en anmälan från hans släkt häktades den indigene aristokraten 1539 av inkvisitionen anklagad för ”apostasi” (avfall från tron) och brändes på bål. Fallet väckte stort uppseende i Amerika och i Europa och ledde till en skarp reprimand mot biskop de Zumarraga från Karl V, som var högste länsherre över den inhemska aristokratin i Mexiko. Fallet med Don Carlos Omechtochtzin ledde också till att inkvisitionen definitivt fråntogs allt ansvar för den inhemska evangelisationen.
Kapell och två basilikor
På platsen i Tepeyac, där uppenbarelserna ägt rum, byggdes först ett litet kapell, vilket efter Juan Dieos död 1548 blev en viktig vallfartsort och snabbt ledde till att en imponerande byggnad i senrenässansstil uppfördes nedanför kullen. När grunden sjönk i mitten av 1900-talet, blev det nödvändigt att stänga av basilikan för besökare och pilgrimer. I dag är den åter tillgänglig, men används endast som museum.
En ny angränsande basilika, ritad av den mexikanske arkitekten Pedro Ramírez Vázquez, började uppföras 1974 och invigdes 1976. Kyrkobyggnaden, som påminner om ett ”tält i ödemarken”, rymmer 40 000 besökare och är därmed en av världens största kyrkor. Detta var väldigt viktigt vid uppförandet, eftersom det på grund av drakonisk borgerlig-antiklerikal lagstiftning länge var förbjudet att fira mässor under bar himmel. Helgonbilden hänger på kyrkans bakre vägg; och för att kunna hantera den stora tillströmningen av besökare kan de troende under några sekunder närma sig ”tilman” via ett rullband i en krypta under koret.
Vördnad i både Wien och Rom
Guadalupe-madonnans bild har hittat vägen in i kyrkor och till altaren, inte bara i Mexiko och Amerika utan även i Europa. I votivkyrkan i Wien vördas sedan 1954 en kopia av madonnabilden, som hamnade här på grund av kejsar Franz Josephs bror Maximilian. Maximilian, vars korta regenttid som kejsare av Mexiko tragiskt tog slut 1867, anses ha haft stor vördnad för Gudsmodern från Guadalupe, vilket en skylt vid altaret påminner om. På Guadalupe-dagen den 12 december firar här varje år den latinamerikanska gemenskapen i Wien sin Virgencita.
Sedan 2011, när ett stort antal länder i Latinamerika firade 200-års självständighet, firas, efter initiativ av Benedictus XVI, denna dag även i Peterskyrkan, med kardinaler, migranter och pilgrimer från hela den amerikanska kontinenten.
Kathpress 2016-02-06