Påvens budskap till de mexikanska biskoparna

Påven Franciskus uppmanade Mexikos biskopar att ivrigt förkunna evangeliet och energiskt ta sig an drogproblemen i landet. Vid ett möte med biskoparna i katedralen i Mexiko City liknade påven drogkriminaliteten vid metastaser, som förintar samhällskroppen. Kampen mot det kräver ”profetiskt mod” och ett ”seriöst och kvalificerat projekt”, betonade påven. ”Jag ber er att inte underskatta den etiska och samhällsfientliga utmaning, som droghandeln utgör för hela det mexikanska samhället inklusive kyrkan.”

I kampen mot denna sjukdom är det nödvändigt att gå systematiskt tillväga. Det pastorala arbetet måste börja i familjerna och i samhällets utkanter och även innefatta kommuner och säkerhetsorganisationer, sade påven. ”Bara så kan man rädda många liv ur de farliga vatten, där de riskerar att drunkna: rädda livet på dem, som dör som offer, eller rädda dem, som inför Gud alltid kommer att ha blodbefläckade händer, även om deras fickor är fulla av guld och deras samveten är bedövade.”

Tzotzil 222Syftande på situationen för urbefolkningen i Mexiko och dess ”fascinerande och inte sällan försvagade kultur”, uppmanade Franciskus biskoparna att visa en särskild respekt för den. Han betonade att Mexiko behöver sina indianska rötter. Mexikos infödda väntar fortfarande på att bli verkligt erkända. Detta är förutsättning för att ”Mexiko skall kunna ärva den identitet, som gör det till en unik nation och inte ett land bland andra.” [Bilden: maya-tzotzil i delstaten Chiapas.]

Plaza_de_las_Tres_CulturasSamtidigt pekade Franciskus på att sett utifrån landets historia finns det tre realiteter som måste beaktas: ”indianfolkens antika och rika sensibilitet”, ”kristendomen, som har slagit djupa rötter i den mexikanska själen” och ”den moderna rationaliteten av europeisk prägel, som vill lyfta fram oberoende och frihet.” I detta sammanhang manade påven biskoparna att ständigt påminna folket om kraften i de kristna rötterna. Han önskade att den mexikanska kyrkan skulle lyckas bidra till folkets enhet och till landets försoning och integration. [Bilden: Plaza de las tres culturas, Mexico City.]

Påven lovordade biskoparna särskilt för deras insats för de miljoner migranter, som söker sin lycka genom att utvandra till Nordamerika. Han uppmanade dem att tillsammans med USA:s biskopar arbeta för migranternas själavård.

Med stundom skarpa ord manade Franciskus i sitt långa tal biskoparna till enkelhet och öppenhet. Han varnade för klerikalism och triumfalism, för intriger, ”tom karriärism”, eller ”ofruktbar kotteriverksamhet”. Kyrkan behöver inget mörker för att kunna arbeta. Biskoparna skall han en ljus blick, en transparent själ och ett öppet ansikte. Han avvek från det skrivna manuskriptet och manade biskoparna, att vid interna motsättningar söka en ”öppen debatt mellan män”, som kan vara oense men likväl bedja tillsammans och förlåta varandra.

Sittande tysta i katedralens bänkar lyssnade de 170 medlemmarna i den mexikanska biskopskonferensen på påvens tal, och endast ett fåtal reste sig vid slutet för en kort applåd.

Efter mötet med de mexikanska biskoparna återstår på kvällen en av höjdpunkterna på påvens resa: besöket vid Mariahelgedomen i Guadalupe. Med hänvisning till det berättade Franciskus för biskoparna, att ”också påven sedan länge närt en önskan” att se Jungfrun av Guadalupe. Han bjöd alla att som förebild ta ”den mörkhyade jungfruns blick av ömhet” och erbjuda människorna i kyrkan säkerhet och hemvist.

Kathpress 2016-02-13