Franciskus i den mexikanska maffians kärnland

Även under den fjärde av dagen sin resa i Mexiko besökte påven Franciskus en plats, som ingen av hans företrädare varit på: Morelia, regionhuvudstad i delstaten Michoacán i sydvästra Mexiko. För internationella medier har namnet Michoacán varit liktydigt med knarkkartellernas brutala våld. Sinaloakartellen har fått fäste här och även de okända ”tempelriddarna”, som på ett pseudoreligiöst sätt motiverar sina mord med att de är ”Guds straff”, är aktiva i Michoacán. Staten bekämpar dem med väldiga insatser från armén, dessutom har beväpnade medborgargarden bildats.

Men Michoacán har också en annan sida. Ingen delstat i Mexiko har bevarat så många sevärda minnesmärken från kolonialtiden. Morelia stadskärna hör till världsarvet. Regionen uppfattas som den folkliga katolicismens högborg, den är känd för sitt goda kök, sitt konsthantverk och sina pittoreska små städer. Men just där har också knarkkungarna sina högborgar. Precis som på Sicilien har här de kriminella organisationerna brett ut sig, där centralmakten och polisen endast sporadiskt visat sin närvaro. Den stora avsaknaden av statlig makt på landsbygden har de kriminella organisationerna utnyttjat till att bygga egna strukturer – med beskyddarverksamhet, svartarbete, häleri och slutligen knarkhandel. Bit för bit har sedan också brett ut sig i huvudstaten Morelia och där hittat en grogrund framför allt bland arbetslösa ungdomar.

Efter det att den mexikanska armén marscherade in i Michoacán för några år sedan och upprättade ett nätverk av militära kontrollpunkter, och efter det att Lazaro Cardenas, delstatens största hamn, inte längre kontrolleras av de kriminella kartellerna, har knarkkartellerna försvagats. Att faran fortfarande inte är över märks av de tungt beväpnade säkerhetsstyrkorna med maskingevär och pansarfordon, som säkrar påvens väg i Morelia.

Invånarna i Michoacán, som kommit till Morelia i hundratusental och som kantar gatorna, låter sig dock inte störas i sitt jubel. Inte vid något tidigare stopp under sin resa har påven blivit så intensivt firad som i denna stad. Och även påven blickar mer framåt än ser tillbaka på de blodiga åren, vid sina möten med präster, ordensfolk och seminarister, som kommit från alla Mexikos hörn till en idrottsarena i Morelia för att fira gudstjänst med honom. Han predikar mot våld, korruption och knarkhandel, framför allt dundrar han mot resignationens frestelse. Han talar om en ”resignation som förlamar oss och som inte bara hindrar oss från att vandra utan även från att bereda vägen”. Och om en ”resignation, som inte bara hämmar oss i att planera utan även i att våga och att förändra”.

I Morelia blickade påven samtidigt tillbaka på de djupa rötterna till kristnandet av Mexiko. Han påminde om den förste biskopen av Michoacán, Vasco Vázquez de Quiroga, som redan under 1500-talet engagerade sig för urinvånarnas rättigheter. Påven framhöll honom en förebild i dag, eftersom han inte lät sig sjunka ner i resignation över sin tids förfärliga omständigheter utan i stället ”förvandlade den smärta som hans bröders lidande innebar till bön och handling”, för att förbättra deras situation.

Påven verkade bitvis utpumpad efter gårdagens strapatser, som innebar extrema klimat- och höjdväxlingar, och han andades tungt. Under eftermiddagen lokal tid träffande tiotusentals ungdomar från hela delstaten Michoacán. Också vid detta tillfälle talade påven om knarkkulturens frestelser i form av snabba pengar. Han uppmuntrade ungdomarna att leva ansvarsfullt, både för sig själva och för sina medmänniskor.

Kathpress 2016-02-17