KI-skandalen, del III: Andra akten börjar

I den artikel i DN i vilken Hamsten motiverar sin avgång påpekar han både att han personligen är medskyldig till den uppkomna situationen på KI, men också att det ”[sannolikt var] helt fel att ens anställa honom [Macchiarini] 2010, dryga två år innan jag tillträdde som rektor”.(DN 2016-02-13)

Det är nödvändigt att frågan hur Macchiarini kunde värvas till KI blir klarlagd.

Den som utsetts att leda utredningen är den välmeriterade juristen och ämbetsmannen Sten Heckscher. Han är son till diplomaten, professorn i statskunskap och högerpartiledaren (innan partiet bytte namn till Moderata samlingspartiet) Gunnar Heckscher, sonson till professorn i ekonomisk historia vid Handelshögskolan i Stockholm Eli Heckscher.

I sin ungdom stod Sten Heckscher gissningsvis lite mer till vänster än han gör idag. Han var faktiskt med om att bilda FiB/K i början på 70-talet, en verksamhet han dock rätt snart tycks ha tröttnat på. Sten Heckscher besatt emellertid tillräcklig juridisk och administrativ talang – och förvisso rätt familjebakgrund – för en ytterst framgångsrik karriär inom den svenska statsapparaten.

Heckscher har bland annat varit president för Stockholms kammarrätt, chef för Patent-och registreringsverket och ordförande för Högsta förvaltningsdomstolen, (som tidigare kallades Regeringsrätten). I slutet av 80-talet blev han statssekreterare i justitiedepartementet, när Anna-Greta Leijon var justitieminister. Han lyckades där överleva den famösa Ebbe Carlsson-affären, som ledde till hans ministers fall. (Om EC-affären, se FOTNOT!)

1994 utsågs Heckscher till näringsminister i Ingvar Carlssons tredje regering men lämnade den redan efter två år för att tillträda som Rikspolischef. Hans företrädare på posten, Björn Eriksson (numera ordförande i Riksidrottsförbundet), tvingades samtidigt gå i exil som landshövding i Östergötland. (Den humoristiskt lagda Eriksson blev för övrigt en populär landshövding, både framröstad som årets Linköpingsbo och utnämnd till hedersdoktor vid Linköpings universitet.)

Det är antagligen inte så många som har ett lika utbyggt kontaktnät inom Sveriges politiska och juridiska, kanske även vetenskapliga och kulturella, etablissemang som Sten Heckscher. Att just den mannen nu sätts att reda ut den kanske största vetenskapliga skandalen i vårt land under senare tid kan man naturligtvis ha synpunkter på.

Men – osvuret är bäst! Kanske SH alltjämt har tillräckligt med äregirighet för att även i detta delikata ärende vilja göra ett gott jobb.

FOTNOT: Ebbe Carlsson (1947-92) var en socialdemokratisk journalist och förläggare som, utan att egentligen inneha någon officiell ställning, lyckades bli god vän med åtskilliga ledande personer inom det socialdemokratiska partiet och polisen. Idag skulle vi säga att han var en person med god social kompetens. Hans ambition att vilja utreda Palme-mordet blev dock en olycka för justitieminister Anna-Greta Leijon som, av allt att döma motvilligt, skev ett ”rekommendationsbrev” för EC. Brevet, som aldrig diariefördes, avslöjades av journalisten Per Wendel i Expressen och ledde till Leijons avgång. EC fastnade även i tullen i ett försök till varusmuggling (av avlyssningsutrustning) och dömdes till dagsböter. EC, som var homosexuell, var ett av de första kända aids-fallen i Sverige, en sjukdom han avled i.

Du hittar del I i serien här och del II här