Papperslös på annat sätt

Hernando_de_Soto_Polar_bw_hi_resav ANDERS KVIST
Kan du bevisa vad du äger? Låter det som en långsökt fråga med självklart svar? För oss i västerlandet kanske. Men för den majoritet av jordens befolkning som lever i tredje världen har frågan ofta inte ett acceptabelt svar.

Den peruanske ekonomen Hernando de Soto [bilden] tar upp denna problematik i en debattartikel med rubriken ”Rättigheterna påven borde tala om” som DN publicerade i veckan med anledning av påven Franciskus besök i Mexiko. Med den fortsätter han sin argumentation för att påvens ekonomiska program behöver kompletteras på viktiga punkter (se till exempel tidigare inlägg på Signums hemsida här).

Under besöket i Mexiko bad påven Franciskus för de mexikaner som utvandrar till USA och där lever som papperslösa migranter. Men människor kan vara papperslösa på ett annat och lika utsatt sätt, menar de Soto.

En stor del av de fattiga i tredje världen är inte egendomslösa. De äger företag, bostäder och mark men de har inga papper på det de äger. I deras länder finns ingen fungerande egendomsrätt. Hernando de Sotos recept för fattigdomsbekämpning är att göra det möjligt för majoriteten av jordens invånare att skaffa sig klart dokumenterade egendomsrättigheter. När människor på ett juridiskt säkert sätt kan förfoga över sitt kapital blir det möjligt för dem att bygga upp ett välstånd av egen kraft.

Den dokumenterade egendomen kan nämligen fungera som ett värdepapper, ett instrument för finansiering som behövs för att innehavaren ska kunna investera och utveckla affärsidéer. När instrumentet är ett pantbrev kan ägaren använda det för att ställa säkerhet och därigenom få låna pengar. Med hjälp av andra former av värdepapper kan en innehavares ägande kombineras med andras tillgångar för att skapa värdefullare egendom.

Hernando de Soto har gjort det till sitt projekt att få påven att förstå att det mest verksamma sättet att reducera fattigdomen ligger i att bejaka sambandet mellan egendomsrätt, marknadsekonomi och välståndsskapande för alla. Oförtrutet fortsätter de Soto här genom att göra kopplingen mellan egendomsrätt och två andra områden där påven starkt engagerat sig. Han anför i artikeln att den aktuella oron i Mellanöstern har sin grund i människors avsaknad av tydliga rättigheter, däribland dem som tryggar äganderätt. Någon övertygande argumentation för att just bristen på egendomsrätt skulle vara en viktig faktor i konflikterna i Mellanöstern presterar han dock inte.

Mer intressant är hans resonemang kring egendomsrättigheternas betydelse för miljöskyddet. Med lokalsamhällena i Amazonflodens källområden som exempel visar han på problemen när det inte finns register som fastställer äganderätt och dispositionsrätt för landområden. Det blir svårt för invånarna att anpassa sig till den pågående exploateringens möjligheter och risker. Dessutom kan myndigheterna inte utforma adekvata miljövårdsstrategier och utkräva ansvar för miljöskador om det inte finns tydlig dokumentation om vem som äger vilken mark.

Anders Kvist 2016-02-21

Läs Hernando de Soto ”Rättigheterna påven borde tala om”, Dagens Nyheter, 2016-02-15