En livstragedi i ny belysning

Ulla_affischUlla Billquist (1907-1946) var 1930-talets och de därpå följande krigsårens obestridliga svenska schlagerdrottning. Totalt sjöng hon in 358 skivor. Otaliga är de örhängen – exempelvis Kring de små husen vid gränderna i hamnen, Världen är full av violer och Hur har du det med kärleken idag – som har sitt ursprung i Billquists strupe. Allra mest känd blev hon för beredskapssången Min soldat, vilken också blev ledmotivet till TV-dramatiseringen Någonstans i Sverige (1973).
Den 6 juli 1946 hittades Ulla Billquist död i sin lägenhet på söder i Stockholm, på höjden av sin karriär. Hon hade stängt in sig i köket och öppnat gaskranarna. Varför begick denna omsusade sångstjärna självmord? Den gåtan har tills nu varit omgiven av digra molnbankar. Med sin film om Ulla Billquist, När molnen skingras, försöker regissören Lasse Zachrisson lätta på töcknet.
Uppgiften Zachrisson tagit sig an är inte enkel; när han lägger sitt indiciepussel finns inga brev, avskedsord eller dagböcker att luta sig mot. I filmen närmar vi oss istället sångstjärnan genom bildarkiv, skivinspelningar och genom intervjuer med kollegor, vänner och anhöriga. Den tydligaste pusselbiten får vi i en sekvens med regissören Hasse Ekman (han gick bort redan 2004, så det märks att Zachrisson arbetat länge med sin film). Ekman, som var nära vän till Ulla Billquist, avslöjar att hennes självmord inspirerat honom till filmen Flicka och hyacinter (1950). Huvudpersonen i filmen – den ensamma Dagmar Brink, gestaltad av Eva Henning – tar sitt liv på grund av en olycklig lesbisk relation. Ekman berättar att Billquist liv och öde stått som förlaga.

Vad vet vi då om Ulla Billquists privatliv? Att hon hade tre kraschade äktenskap bakom sig och att hon hade en nära relation till schlagerkompositören Gurli Bergström, känd under pseudonymen Kai Gullmar. I filmen finns det en sekvens där styvdottern från Billquists andra äktenskap berättar att hon ibland fick springa hem till Gullmar och ”hämta Ulla”. ”Det var väl något lesbiskt”, är styvdotterns kommentar. Vi får även reda på att huvudpersonen ofta hade ont om pengar, trots att hon tjänade bra och inte levde något utsvävande liv.
Att vara homo- eller bisexuell i 1940-talets Sverige var något av det mest förbjudna. Kyrkan, vars ställning fortfarande var stark, betraktade homosexualitet som en synd. I Gamla testamentet straffades det med döden, men även i Sverige var homosexualitet kriminellt fram till 1944 och definierat som sjukdom ända fram till 1979. Margareta Subers verk Charlie, som idag brukar kallas ”den första svenska lesbiska romanen”, kom redan 1932 men gick vid tiden inte att finna  i vanliga bokhandlar eller på bibliotek. Hasse Ekmans Flicka och hyacinter (1950) bör nog ses som det breda genombrottet för det homosexuella temat i svensk kultur.
Om vi går tillbaka till Ulla Billquists liv hade det förstås blivit skandal i det samtida Sverige om det uppdagats några lesbiska relationer. På grund av risken att bli avslöjad utsattes många homosexuella för utpressning. Filmen kan inte lägga fram några bevis kring om så var fallet med Billquist, men den reser frågan om varför hon ofta hade dåligt med pengar. Vi ges också det hjärtskärande avslöjandet att när hon hittades död så låg det en ensam kudde intill henne på köksgolvet – som om hon tillsammans med en käresta bestämt sig för att begå självmord, men att den andra personen ångrat sig i sista minuten.

Sammantaget är När molnen skingras en sevärd film; både för att den belyser Ulla Billqvists konstnärsande som för att den ger oss en bild av vad det historiskt sett inneburit att vara ”sexuellt fel”.

Anders Karlsson