”Man måste börja på arbetsplatsen”

Jenny Wrangborg, restaurangarbetare och poet

– Har man inte facklig aktivitet på arbetsplatserna är det svårt att se den dagliga nyttan. Facket har blivit en serviceorganisation som man vänder sig till först när man får problem. På arbetsplatsen förväntar vi också numera den här servicen och att vi inte ska göra något själva.

– Man måste börja på arbetsplatsen. Det är där man måste satsa. Jag önskar att den insikten kommer till förtroendevalda och ombudsmän. Man måste visa att man kan förändra tillsammans. De gånger man gjort något konkret, det är också då man får sina arbetskamrater att gå med.

Linn Spross, skribent och ekonomihistoriker
– De stora facken har tappat legitimitet de senaste 20 åren. Jag kan tänka mig att många tycker att det är för centraliserat och för svårt för arbetare att ha inflytande. Sedan talas det inte längre om samhällsproblem i termer av klasskonflikt där man utger sig för att vara en motståndsrörelse. För många framstår nog facken mer som en samarbetspartner än en motståndare till arbetsköparna.

– Jag tror att om facken kan lyfta konkreta konflikter och visa på vinster kommer organiseringsgraden att öka, att de kan ställa krav och kämpa för att driva igenom dem.

Toivo Jokkala, chefredaktör på Arbetaren

– Facken lyckas inte framställa sig som stridbara tillvaratagare av arbetarnas intressen. De lyckas inte heller anpassa verksamheten till dagens uppsplittrade arbetsmarknad. Det känns paradoxalt att arbetsköparparten inte drar sig för att ta fajten medan motparten försöker ge sken av att det råder ett samförstånd med bara små skavanker.

– Man måste stärka basdemokratin. Det är en av fackets centrala uppgifter att kanalisera engagemanget hos de enskilda. Att människor ser att poängen med facket är att få en ökad reell makt över sin vardagssituation.

Martin Klepke, politisk redaktör på Arbetet

– Det har många orsaker. Dels att borgarna höjde a-kasseavgiften och dels att arbetaryrken blir allt mer sällsynta. Samtidigt har också de traditionella konfliktytorna i både politik och arbetsmarknadspolitik blivit otydliga. Jag tror att det är jätteviktigt att belysa att konflikt­ytorna klass och kön fortfarande består.

– Nu när både borgarna och arbetsgivarna pratar om sänkta löner kör LO stenhårt med att det är DIN lön de vill sänka. Det är en väldigt bra drive som pekar på de viktiga konfliktytorna. Det är rätt väg att gå.

Fotografer: Joakim Mathiasson (bilden på Jenny Wrangborg), Jan-Åke Eriksson (bilden på Toivo Jokkala), Arbetet (bilden på Martin Klepke). Linn Spross foto är privat.