Arbetsmiljöverket har identifierat personlig assistansbranschen som en bransch med stora risker för de anställdas fysiska och psykiska hälsa.
Mellan 2011 och 2015 fick verket 3 000 anmälningar om skador och sjukdom till följd av arbetsmiljöproblem. Men både fack och myndigheter misstänker ett stort mörkertal.
– Det är både belastningsskador, hot och våld, stress. Det är ett arbete som är riskfyllt och vi ser att vi skulle behöva bedriva tillsyn för att försöka flytta fram positionerna i den branschen kring arbetsmiljöarbetet, säger Monica Björk, ställföreträdande tillsynsdirektör på Arbetsmiljöverket.
Den höga arbetsmiljörisken i branschen fick myndigheten att ta beslut om att genomföra ett större tillsynsprojekt med start i höst. Men nu meddelar myndigheten att nya regeringsuppdrag innebär att arbetet skjuts på framtiden.
– På ett ledningsgruppsmöte bestämde man sig sent förra veckan att man skulle pausa den här aktiviteten. Det beror på att vi fått ett ganska utmanande regeringsuppdrag som kräver sina resurser, säger Monica Björk.
Vänjer man sig vid 19 års ålder att tolerera sexuella trakasserier, våld eller farlig arbetsmiljö är det något man bär med sig i resten av sitt arbetsliv.
Vanja Renberg, från fackföreningen Stockholms LS av SAC
Den utvecklingen är något som Vanja Renberg på fackföreningen Stockholms LS av SAC Syndikalisterna beklagar. Enligt henne har branschen länge varit i stort behov av en grundlig granskning.
– Det är i dag jättemånga som jobbar inom personlig assistans som kommer ut på sina första arbeten. Vänjer man sig vid 19 års ålder att tolerera sexuella trakasserier, våld eller farlig arbetsmiljö är det något man bär med sig i resten av sitt arbetsliv, säger Vanja Renberg som själv har erfarenhet av arbete i branschen.
En av de vanligaste anställningsformerna i branschen är ”tillsvidare så länge uppdraget varar”. Ett uppdrag kan när som helst avbrytas av den brukare man arbetar hos på såväl goda som godtyckliga grunder. Uppsägningstiden är då två veckor.
Enligt en personlig assistent som Arbetaren pratat med, som bett om att få vara anonym, innebär den osäkra situationen till att man drar sig för att anmäla problem av rädsla för att bli av med jobbet.
Hen berättar att det även på den arbetsplats hen jobbar på har inträffat flera incidenter som inte anmälts.
– Vid flera tillfällen har det hänt att den brukare jag arbetar med, mot vikarier främst, kommit med förslag. Kanske att de ska ta honom på snoppen eller någon sådan handling. Det var inget som anmäldes. Det uppmanades aldrig heller från högre ort att det skulle anmälas. Det var mer att ”det här löser vi inom företaget”.
Men hen tror också att det faktum att den anställda är personligt engagerad i att arbeta för brukarens bästa kan leda till en högre tolerans mot saker som i ett annat yrke varit otänkbara.
– I vilken annan bransch som helst så skulle ju huvuden rulla för en sådan sak. Det är inget alternativ att han blir av med assistansen. Kanske hade det kunnat polisanmälas, det rör ju sig ändå om en myndig person. Jag tror inte att någon tänkt i de banorna och det är ju en del av problemet.
Enligt Vanja Renberg har mycket av arbetsköparansvaret överlämnats till brukaren själv, medan företaget har tagit ett steg tillbaka.
– Arbetsgivaren borde ta ett mycket större ansvar för arbetsmiljö och villkor. I dag fungerar de mestadels som en assistentförmedling och arbetsmiljö är inte i fokus, säger hon.