Under en tid har det pågått diskussioner om attitydförändringar gällande familjeideal i Sverige. En rapport från det internationella forsknings- och analysföretaget Kairos Future visar att värderingar gällande familjen har förändrats, den yngre generationen har rört sig mot en mer traditionell familjesyn. Familjebildning och ett vackert hem hamnar exempelvis numer högst upp bland framtidsönskningar.
Parallellt har det förts en diskussion om framväxten av en allt mer positiv inställning bland kvinnor till att vara hemmafru. Flera uppmärksammade bloggar har basunerat ut bilden av det goda livet som hemmafru och när det nätbaserade debattforumet Familjeliv, i en icke representativ men flitigt citerad undersökning, ställde frågan till sina kvinnliga medlemmar svarade nära hälften att de kunde tänka sig att bli hemmafru.
Enligt SCB verkar det dock inte ha skett någon faktisk ökning av hemmafruar under 2000-talet. Andelen kvinnor som har barn och som arbetar heltid har ökat något, men samtidigt har även mammor som varken arbetar, studerar eller är arbetslösa – de som står utanför arbetskraften – ökat, dock marginellt. Skillnaden mellan könen är påtaglig: 13 procent av mammorna och 4 procent av papporna är utanför arbetskraften.
Även om det inte skett några dramatiska förändringar har likväl en diskussion om det ”nya” hemmafruidealet tagit fart. Senast att uppmärksamma hemmafrun var Sveriges Radios programserie ”föregångslandet”.
I seriens andra del, som sändes den 18 december förra året, belyses hur karriären och familjen kan skapa stress och hur denna konflikt kan förstås i relation till ett jämställdhetsideal där både män och kvinnor ska involveras i hemmet och karriären.
Analyserna stannar ofta vid för- och nackdelar med att vara hemma. Exempelvis pekar Hanne Kjöller i Dagens Nyheter den 2 januari på den ekonomiska risken det innebär för kvinnor att stanna hemma. Vid skilsmässa riskerar deras framtid som pensionärer att bli en ekonomiskt dyster sådan. Detta är viktiga problem att lyfta, men samtidigt bör analysen tas ett steg länge.
Vad är det som får mammor att vilja vara hemma? Är det rimligt att anta, som det antyds i Kjöllers text, att det beror på okunskap om de ekonomiska riskerna det innebär att förlita sig på sin partner som försörjare?
Dessa risker är naturligtvis reella, men att förutsätta att det är ignorans eller okunskap hos hemmafruar, och kvinnor med en önskan att vara hemma, som orsakar problemet följer ett slitet resonemang där kvinnor beskylls för den situation som patriarkala strukturer genererar.
I stället för att förstå förändringen som en ny idé eller trend som plötsligt har börjat sväva runt i samhället bör vi förankra idén i den konkreta verkligheten. Denna verklighet är det lönearbete som man önskar sig bort ifrån. Fokus borde alltså i stället riktas mot kvinnors arbetssituation.
När välfärdsstaten och arbetet förändrats och blivit allt osäkrare garanter för att tillgodose den trygghet vi behöver, då arbetet blivit allt mer hälsovådligt, då är det rimligt att den för oss människor oumbärliga tryggheten söks någon annanstans, utanför arbetet.
Lönearbetet har blivit allt mer påfrestande under 2010-talet. En mängd rapporter visar på att den psykosociala ohälsan har ökat markant under de senaste åren. Sömnsvårigheter på grund av arbetet har ökat bland kvinnor, knappt 30 procent anger att de varje vecka har svårt att somna på grund av jobbet, motsvarande siffra bland män är 20 procent.
Kvinnor som utsätts för hot i arbetet har ökat. Andelen som uppger att de har möjlighet att planera arbetets utformning har minskat och andelen i monotona arbeten har ökat. Smärta i kroppen efter arbetet har ökat, inte minst bland kvinnor.
Arbetslivet står inför en rad förändringar. Detta är inte förändringar som stannar vid arbetsplatsens dörr, tvärtom är det den lediga tiden som drabbas av den ohälsa som upplevs i arbetet. Om man inte kan sova ordentligt, om man ständigt måste vara redo att hoppa in och arbeta på en timanställning, om kroppen smärtar på grund av överansträngning, då är det svårt att vara den man vill vara eller känner att man bör vara under sin lediga tid.
När välfärdsstaten och arbetet förändrats och blivit allt osäkrare garanter för att tillgodose den trygghet vi behöver, då arbetet blivit allt mer hälsovådligt, då är det rimligt att den för oss människor oumbärliga tryggheten söks någon annanstans, utanför arbetet. Våra vägar till trygghet påverkas av de förutsättningar vi har i världen.
Om arbetet skadar oss och vi finner andra möjligheter till försörjning kan de som kan komma att vända arbetsmarknaden ryggen. Om en sådan möjlighet inte finns kan drömmar om att undslippa arbetet komma att växa, där en väg bort från den påfrestande situationen på en patriarkalt ordnad arbetsmarknad blir just hemmafrutillvaron.
På så vis kan också traditionella värderingar och patriarkala familjestrukturer komma att förstärkas. Genom att kämpa mot den ojämställdhet som existerar på arbetsmarknaden – inte minst gällande arbetsvillkor och arbetsmiljö – kan även en frigörelse från familjens traditionstyngda ok komma närmre.