”Krig är en maskulin aktivitet”

Förra veckan gästade poeten och översättaren Shadi Angelina Bazeghi Författarnas hus i Stockholm för ett författarsamtal arrangerat av kulturtidskriften Kritiker. Hon läste ur sin nyutkomna diktsamling Vingeslag tillsammans med poeten och författaren Helena Boberg som har översatt delar av samlingen till svenska, och samtalade om sitt skrivande med poeten och litteraturkritikern Athena Farrokhzad.

I Vingeslag sammanförs minnen av krig och kärlek formulerat med vemod och sorg. I de danska recensionerna har det bland annat skrivits att poesins kvalitet är jämförbar med den iranska poeten Forough Farrokhzads och den danska poeten Inger Christensens diktning.

Shadi Angelina Bazeghis dikter kan sägas följa de strikt poetiska riktlinjerna med metaforer som utgår från det lilla till det stora. Bazeghi gestaltar en värld i krig utifrån teman som fotboll, kärlek och nya vitvaror.

– Byggandet av ”vi” och ”dem” finns i både krig och fotboll, men fotboll är oskyldigt, här är det tillåtet att leva ut drömmar, och konstruktionen upphör att existera när domaren blåser av matchen. I motsats till krigsrummet där livet står på spel, säger hon när Arbetaren träffar henne i Stockholm.

– Det är inte heller den nationella aspekten som är principen, utan det internationella eftersom spelare ofta bara har olika nationaliteter. Men fotboll vittnar också om en negativ samhällsaspekt: en inbyggd potential för uteslutning.

Den kollektiva, patriarkala mentaliteten är krigsrustande. Jag tror att krig ligger i människans natur nu. Vi har reproducerat detta i årtusenden.

Skapandet av polarisering är ett av krigets viktigaste utmärkande drag, menar Shadi Angelina Bazeghi. Hon säger att uppdelandet av människor är en av de viktigaste faktorerna i den krigsmentalitet som präglat och präglar mänskligheten.

– Den kollektiva, patriarkala mentaliteten är krigsrustande. Jag tror att krig ligger i människans natur nu. Vi har reproducerat detta i årtusenden. Det har blivit en grundläggande, mänsklig erfarenhet att föra krig.

Utpekandet av judar startade med ekonomiska argument, sedan fortsatte man att överskriva mentala gränser i sin retorik tills förintelsen var ett faktum.

Detta har kapitalistiska grunder; en maktkamp dragen till sin spets. Krigen är i dag en av de största kapitalinkomsterna, men tidlöst har de varit förbundna till makt och status.

– Människan dyrkar det där maktspelet och upprätthåller krigsmentalitet. I stället för att söka lösningar så överskrider vi fler gränser för vad vi är och är kapabla till. Det blir en ond cirkel, säger Shadi Angelina Bazeghi.

Hon menar också att vi även i fredstider rustar för krig.

– Det jag egentligen vill sätta fokus på i dikt är ju inte praktiken krig, utan den uråldriga retorik vi lever i, och som i samtiden syns extra tydligt. Retoriken förför människor, utan att de vet om att det är just krigsretorik de blir utsatta för. I Europa pågår just nu en avhumanisering, vi blir en del i denna oavsett om vi vill eller ej, säger hon.

För att föra krig måste en fiende utpekas i ett maktsystem, och makthavare får folket som enhet att tro på denna universella fiende.

– Utpekandet av judar startade med ekonomiska argument, sedan fortsatte man att överskriva mentala gränser i sin retorik tills förintelsen var ett faktum.

Det jag egentligen vill sätta fokus på i dikt är ju inte praktiken krig, utan den uråldriga retorik vi lever i.

Krigsmentaliteten är en klassfråga och sträcker sig uppifrån och ned på samhällsstegen, säger Shadi Angelina Bazeghi. Hon menar att barn tidigt blir indoktrinerade i dikotomin ”vi” och ”dem”. Redan i skolorna förs en aukoritetsmentalitet som går att anknyta till krigföring.

– Ju mer auktoritär lärare desto större potential till mobbing i klassrummet. Om läraren identifierar vissa elever och upprepade gånger utsätter dem, börjar eleverna upprepa lärarens beteende i förhållande till samma studenter.

”You can not dismantle the masters house with the masters tools”, citerar Shadi Angelina Bazeghi den amerikanska aktivisten och poeten Audre Lorde, och berättar att hon egentligen inte vill estetisera krigen, och att dikterna därför snarare är tidsorienterade. Hon vill skildra tiden före, under och efter kriget som på många sätt flyter ihop i människors kollektiva minne.

– Det bildas en kollektivt traumatisk knutpunkt som jag fokuserar på, relationerna människor emellan. I många år har jag försökt skriva om krigen, men det slutar i våldsestetik. Därför är det viktigt att fokusera på relationerna i dem.

I krigstider förenas människors upplevelser och en annan form av kollektivitet uppstår, menar Bazenghi. När kriget letar sig in i ett land blir livet plötsligt beroende på och av det – det letar sig in i folkets framtid, och i deras huvuden.

Behöver vi då ett feminint sätt att tänka för att ta oss ur krigshistorien? Shadi Bazeghi tematiserar, och problematiserar på många sätt, könsrelationerna i sitt skrivande.

– Krig är en maskulin aktivitet, som diktjaget hamnar i. Vad är kvinnans roll i ett maskulint rum? Var går gränsen mellan attack och självförsvar i krig? Och hur kan den kvinnliga kraften utvecklas i detta utrymme mellan försvar och attack?

Hon berättar också att hon i sitt skrivande försökt upplösa dikotomin mellan subjekt och objekt, manligt och kvinnligt.

– Gestaltningen handlar om att bryta ned avstånd och om en upplösning av vad som konventionellt betraktas som motsatser, säger hon.

Vad är kvinnans roll i ett maskulint rum? Var går gränsen mellan attack och självförsvar i krig?

Finns det metoder för oss att enas, att bryta den destruktiva, krigsromantiserande samhällsordning som råder? Om vi inte tar en drastisk vändning i tänkandet kommer överskridandet, den onda cirkeln, att fortsätta.

– Vi behöver lära oss att fokusera på det på en annan nivå. Poesin kan sätta fokus på talet om krig på ett annat sätt än nyhetsrapportering kan. Var går gränsen i gestaltningen; främja krig eller etablera en våldsestetik genom att fokusera på kriget – och därmed även återge krigets mentalitet?