När jämna löner blir problemet

8 mars-veckan är de kvinnopolitiska utspelens tid. Mediestrategiskt är det denna vecka Sveriges olika myndigheter, fackförbund och intresseorganisationer valt att släppa rapporter och pressmeddelanden för att kommunicera utåt att de håller sig framme på jämställdhetsområdet.

Ett tecken i tiden är att Akademikerförbundet SSR, som organiserar bland annat socionomer och beteendevetare, vinklat sitt 8 mars-utspel mot löneskillnaderna. Inte mot att det faktum att de är alltjämt växande i samhället – utan mot att de anses för små.

I sin analys av 2015 års löneenkät inom förbundet skriver Akademikerförbundet SSR att ”skillnaden mellan chefslöner och medarbetare inom socialtjänsten är vissa fall obetydlig” och att ”i flera kvinnodominerade akademikeryrken lönar sig inte erfarenhet”.

”För att komma till rätta med de ojämställda lönerna måste lönespridningen öka.”

– För att komma till rätta med de ojämställda lönerna måste lönespridningen öka, säger Heike Erkers, förbundets ordförande, i ett pressmeddelande.

Även motståndare till en mer ekonomiskt jämlik samhällsordning har naturligtvis rätt att utifrån sina utgångspunkter engagera sig för en utjämning mellan mäns och kvinnors villkor. Det gör inte analysen mindre beklämmande – eller mindre ett tecken i tiden.

Vi lever i en samtid där de lägst avlönade jobben innehas av kvinnor, inte sällan med utomnordisk bakgrund, och där det bedrivs ett aktivt arbete från arbetsköparhåll för att få ned lönerna för de jobben ytterligare. Det är en samtid där kvinnors sjukskrivningar rusar i höjden och många kvinnor lever i välgrundad fruktan att inte en dag kunna få ut en anständig pension.

Akademikerförbundet SSR går då ut och lyfter fram den relativt jämna lönebilden på vissa kvinnodominerade arbetsplatser i offentlig sektor som ett allvarligt problem, enligt en tankemodell som skulle kunna sammanfattas i orden:

Skillnaden mellan låg- och högavlönade kvinnor måste öka.

De har dessutom mage att göra det i namn av engagemang för ”jämställda löner”.

Med sådana vänner behöver den feministiska kampen inga fiender.