Balans används allt oftare för att beskriva det idealtillstånd som fortfarande är idealet. Det är knappast en ny idé, utan en av de äldsta mänskliga föreställningarna, inte minst när det gäller matvanor.
»Världen är för det mesta som en tappad paj. Ta inte ut dig på att försöka rädda den. Hugg bara en gaffel och ät lite från golvet.«
Elizabeth Gilbert, som skrev Eat, pray, love och gav triathlonjakten på balans – mellan mat, kärlek och andlighet – en glorifierad glans är inte den första man förväntar sig ska skjuta begreppet i sank. Men här är hon. Balans, skriver Gilbert i en bloggpost, har »kommit att bli farligt likt ›perfekt‹, ett annat ord kvinnor använder som vapen mot sig själva och varandra«. Korrekt.
I och med att »perfekt« blivit synonymt med stress och utmattning kommer »balans« allt oftare till pass för att beskriva det idealtillstånd som alltjämt är …idealet. »Vi använder aldrig ord som perfekt. Vi använder väldigt sällan ord man använde förr, som viktras, kålsoppa och ›tre veckor tre kilo‹, vi skriver om hälsa på ett annat sätt«, sa Amelias chefredaktör Åsa Lundegård nyligen i Studio 1, apropå en undersökning tidningen låtit göra och som visade att var fjärde tillfrågad kvinna hade en hög stressnivå. En snabb genombläddring ger vid handen att »balans« – i livet, i kosten, eller i form av kosttillskott särskilt avsedda för kvinnor – nämndes i så gott som varje nummer av Amelia under 2015.
Det ska dock sägas att balans knappast är någon ny idé, illvilligt uttänkt av kapitalet för att söndra och härska kvinnor emellan. Balans är en av de äldsta föreställningarna människan har närt om hur man bör förhålla sig till tillvaron. Inte minst gäller det matvanor. Så gott som alla religioner påbjuder någon typ av fasta. Det balansideal som säljer bäst i Sverige i dag är indisk ayurveda. Kokboken Maten är min medicin av ayurvedapraktikern Janesh Vaidya går ett par år efter utgivning fortsatt bra. En annan diet på uppåtgående går ut på att balansera ph-värdet genom att äta mindre av »försurande« råvaror som kött och socker.
Men historien erbjuder alternativ, även på hemmaplan. Måltidsforskaren Richard Tellström påminde mig nyligen om att detoxkurer och balanserande rotfuktsjuicer har en tydlig parallell i humoralpatologin, som dominerade i Europa fram till den moderna medicinens genombrott på 1850-talet. En frisk kropp har enligt humoralpatologin en korrekt balans mellan värme, köld, våthet och torrhet. Brickorna i spelet är de fyra kroppsvätskorna gul galla (varm och torr), svart galla (kall och torr), slem (kallt och fuktigt) samt blod (varmt och fuktigt).
Kost är ett medel. I medeltida receptsamlingar anges alternativ där humorala egenskaper ansågs viktigare än smak. Så kunde kål bli fullgod ersättning i en kvittenpaj. Ett annat, flitigt använt medel, i humoralpatologins tjänst var åderlåtning.
Kropp och kost hänger givetvis ihop. Men den perfekta balansen är inte mer möjlig i dag än på medeltiden. Återstår bara att skrapa upp lite paj från golvet, och hoppas att den inte är bakad på grönkål i stället för äpplen.