Reflektion: När ska vi inse att terrorn är vår vardag?

Så plötsligt händer det en gång till. En stor smäll. Blod överallt. Sönderslitna kroppar.

Det är något som inte stämmer. Man talar som om man kan och kommer att besegra mördarna – de som sätter skräck i oss alla. Men varför fortsätter helvetet? Varför kan allt det där hemska hända ännu en gång? Varför räcker inte den ständigt utökade avlyssningen, de allt högre anslagen till antiterrorstyrkorna och de ideligen fördjupade samarbetena mellan ländernas underrättelsetjänster?

Så plötsligt händer det en gång till. En stor smäll. Blod överallt. Sönderslitna kroppar.

Det är något som inte stämmer. Håller vi på att förlora kriget mot terrorismen? Har inte västvärlden – denna ofantligt rika del av världen – det som behövs för att en gång för alla avväpna terroristerna? Är detta början till något som vi inte kan överblicka? Och om det är så, hur länge ska det dröja innan vi fullt ut inser att terrorism är en del av vår vardag?