Kan den fria marknadsekonomin i världens mest framgångsrika land garantera varje heltidsanställd arbetare en lön det går att leva på? Delstaten Kalifornien har vågat sig på ett stort experiment för att undersöka det. Den federala minimilönen i USA är $ 7:50 (ca SEK 62) per timme – mindre än $ 5 000 per år (ca SEK 122 400) för en heltidsanställd arbetare. Delstaterna har emellertid rätt att lagstifta om högre nivåer och 29 av dem (enligt senaste räkning) har gjort det. Nu har Kaliforniens guvernör Jerry Brown (f.d. jesuitnovis) skrivit under en lag som kommer att höja delstatens minimilön per timme till $ 15 till år 2022. Det kommer att tillförsäkra varje heltidsanställd arbetare i ”The Golden State”, som delstaten kallas, till minimilönen $ 30 000 per år.
I USA har denna fråga drivits av rörelsen ”Fight for $15”, men det är i själva verket en del av ett globalt fenomen. Ojämlika inkomster har ökat överallt och en politik syftande till att väsentligt höja minimilönerna har vunnit insteg i länder som Frankrike, Tyskland och Storbritannien.
Många ekonomer har börja ringa i varningsklockorna. Kassandraliknande olycksprofeter, som förutspått enorm arbetslöshet har sällan fått rätt. Den här gången påstår de emellertid att det är annorlunda: de lönenivåer man överväger kommer att knuffa minimilönerna upp till halva mediannivån, en nivå man sällan ser. De misstänker att många arbetare saknar den kompetens som berättigar dem till den nya högre minimilönen på öppna marknaden och att investerare därför kommer att flytta över sina pengar till andra stater eller länder med bättre avkastning och kasta ut de sämst ställda arbetarna i arbetslöshet.
Ekonomerna må ha rätt. För katoliker är den lönenivå man kan leva på i det här fallet inte något som står inför domarskranket – men däremot vårt ekonomiska system.
Vår fria marknadsekonomi har skapat många underbara ting: snabb tillväxt, häpnadsväckande förmögenheter och märkvärdiga produkter. Men en sak har den inte åstadkommit, nämligen en lönenivå som var och en som är villig att arbeta kan leva på, vilket den katolska socialläran obestridligen kräver. Som påven Leo XIII skrev i sin encyklika Rerum novarum: ”Låt den anställde och arbetsgivaren göra fria överenskommelser, särskilt när det gäller lönerna. Icke desto mindre råder det ett naturrättsligt diktat som är mera tvingande och äldre än någon uppgörelse man och man emellan, nämligen att lönerna inte får vara otillräckliga för att försörja en sparsam och ordentlig löntagare”. Om lönerna på marknaden är otillräckliga, fortsatte Leo, har fackföreningar och regeringar rätt att åtgärda problemen. Att vi omfattar den fria marknaden är en villkorlig sak: en lön man kan leva på är en naturrättslig och urgammal rätt.
Under åren efter andra världskriget åstadkom fackföreningarna i USA ett beundransvärt arbete att begränsa den ekonomiska ojämlikheten och säkerställa att arbetarna fick sin beskärda del av den rikedom de skapade. Ekonomerna har börjat kalla perioden ”The Great Compression” [i motsats till the ”The Great Depression” på 1930-talet, övers. anm.] på grund av den minskande inkomstklyfta som karakteriserade perioden. Men under det senaste halvseklet har fackföreningarnas inflytande minskat och den ökande globaliseringen har resulterat i minskande löner för arbetarna, även under en period med ekonomisk tillväxt och högkonjunktur.
Kampen för $ 15 är ett försök att möta detta problem. Jag skulle gärna vilja se att det lyckades. Självklart kommer somliga produkter och tjänster som produceras av anställda med låga löner att bli mindre vinstgivande och investerare kommer att dra bort pengar från dessa sektorer och investera dem i andra branscher mera anpassade till den nya lönestrukturen. Om nejsägarna får rätt – att kapitalägarna kommer att bemöta detta rop på rättvisa genom att flytta sina tillgångar till andra marknader och driva ut de anställda i arbetslöshet – måste vi försöka hitta ett annat sätt skapa en lönenivå för dem som arbetar. Medan världen värderar ekonomier efter deras tillväxt, eller produktivitet, måste vi värdera dem utifrån vilka konsekvenser de får för de sämst ställda.
Clayton Sinyai, America, 2016-04-04