För de tiotusentals flyktingar och migranter, som sitter på den grekiska ön Lesbos, kommer påve Franciskus besök den 16 april vid en hotfull och kritisk tidpunkt, säger medlemmar av katolska hjälporganisationer. När ryktet började spridas att påven skulle förena sig med den ekumeniske patriarken Bartholomaios av Konstantinopel vid ett besök hos flyktingar, kommenterade Maristella Tsamatropoulou, talesperson för Caritas Hellas, den katolska hjälporganisationen i Grekland: ”Vi trodde genast på det, för vår påve är spontan, som en naturkraft.”
I oktober förra året, då flera tusen flyktingar från Syrien, Irak, Afghanistan och andra länder passerade genom Grekland på sin väg mot andra delar av Europa, hade Caritas fem anställda. Nu har antalet flyktingar och migranter ökat och gränserna till andra europeiska länder har stängts för dem. Som en följd härav har antalet anställda på Caritas centrala kontor i Aten vuxit till att omfatta 15 personer och det finns ytterligare 40 anställda runtom i landet, inklusive Lesbos.
Bland migranter och flyktingar råder det stor skräck, enligt Tsamatropoulou. Den norra gränsen mot Makedonien stängdes i februari och den Europeiska unionen och Turkiet har skrivit under en överenskommelse att sända tillbaka dem som inte söker asyl i Grekland. Överenskommelsen trädde i kraft den 20 mars.
Det som var ett transitcenter i Idomeni vid gränsen till Makedonien har nu blivit ett lerigt läger med mer än 11 000 människor, som hoppas och ber att gränsen kommer att öppnas. Caritas’ talesperson säger att den grekiska regeringen upprepade gångar sagt att man har för avsikt att stänga lägret i Idomeni och att ”vi fruktar att det inte kommer att gå fredligt till”. Redan har otåliga flyktingar, fast på ett fält som aldrig varit avsett att fungera som läger då och då försökt tvinga vakter på båda sidor gränsen att låta dem passera in i Makedonien. De har tvingats tillbaka med hjälp av både vattenkanoner och tårgas.
Tsamatropoulou säger att personal från Caritas och andra hjälporganisationer försöker övertala människorna i Idomeni att söka sig någon av de mindre, organiserade flyktingcentra som inrättats av den grekiska regringen. Förhållandena där är bättre, påstår hon, det finns åtminstone varm mat att få. Men flyktingarna och migranterna i Idomeni kan se gränsen och är säkra på att med tiden kommer att öppnas. Det vill vara bland de första som går över.
På Lesbos har förhållandena även ändrats dramatiskt, säger hon. Före den 20 mars när överenskommelsen mellan EU och Turkiet trädde i kraft kunde flyktingarna och migranterna komma och gå som de ville. Nu sitter många i vad som närmast kan liknas vid interneringsläger.
Jesuit Refugee Service, som också är verksam på Lesbos och i andra delar av Grekland sade i ett uttalande den 12 april att påvens besök ”inte kunde ha kommit vid en mera kritisk tidpunkt”. JRS anser att överenskommelsen mellan Turkiet och EU ”bryter mot internationell rätt” och mot principen non-refoulment, nämligen att inte tvinga tillbaka människor i behov av skydd”.
Mer än 150 000 flyktingar och migranter har hittills i år anlänt till Grekland och enligt JRS har mer än hälften av dem nått Grekland genom att komma till Lesbos. Därtill har UNHCR sagt att mer än 22 000 ensamkommande minderåriga sitter fast i Grekland och inför en osäker framtid med hot om våld och exploatering.
”I en tid då tvångsvis tillbakasändande tycks vara den lösning som lagts fram av EU hoppas vi att påvens besök inte bara skall utgöra ett symboliskt hopp för flyktingarna, utan en konkret påtryckning på den grekiska regeringen och andra europeiska stater att förverkliga detta hopp”, säger jesuitpater Thomas H. Smolich, internationell ledare för JRS.
Cindy Wooden, Catholic News Service 2016-04-12