Den nationella samordnaren för utsatta EU-medborgare vill göra livet för romer i Sverige så svårt att de väljer att flytta till andra länder. Det är en välkänd historia.
– Vi kan inte i dag låta det vara acceptabelt att människor bor i kojor, i tält, där det inte finns tillgång till vatten, till avlopp, till hygien … För femtio år sedan, under Katarina Taikons tid, tog vi ett beslut här i Sverige att vi aldrig mer ska acceptera att människor bor på det här sättet, under de här levnadsförhållandena.
Carina Svensson, socialdemokratisk kommunpolitiker i Malmö och ordförande i stadens miljönämnd, verkar påtagligt ansträngd när hon förklarar varför politikerna i nämnden just fattat ett beslut att utrymma och riva den omtvistade boplatsen på Sorgenfriområdet i Malmö. Vi befinner oss i Stadshuset. Det är den 27 oktober 2015, och framför Carina Svensson sitter en grupp särskilt inbjudna journalister. De blir de första att få besked om hur kommunen tänker agera.
Utanför Stadshuset står en annan grupp som också de väntar på besked från politikerna. Det är de boende i lägret som har samlats på platsen för att kräva att avhysningen stoppas, och att politikerna i Malmö stad samarbetar med dem för att hitta en alternativ boendelösning. Någon har spänt upp en romsk flagga på bron mitt emot Stadshuset. Den fladdrar i den som vanligt skarpa blåsten ifrån Öresund. Stämningen är beslutsam – de boende tänker protestera mot avhysningen. I kör ropar de – Nu plecm! Nu plecm! Nu plecm acas! På rumänska betyder det ungefär »vi tänker inte lämna våra hem«.
Tidigt på morgonen den 3 november 2015 går över hundra poliser in i lägret för att bokstavligen bära bort de som valt att utmana miljönämndens beslut och stanna kvar på platsen. Efter polisen följer grävmaskiner som river de provisoriska bostäderna. Husvagnar fraktas bort för att kvitteras ut mot en avgift på omkring tvåtusen kronor. Snart är tomten på Sorgenfriområdet öde, och de omkring 150 personer som avlägsnats från platsen står utan tak över huvudet. Malmö stad upplåter förvisso en lokal att övernatta i under fem dygn, men de femtio platserna räcker inte till alla som behöver. I det här läget är det också oklart om kommunen tänker göra verklighet av sitt löfte om att öppna ett natthärbärge under vintermånaderna.
Det är intressant att det är just den romska aktivisten och författaren Katarina Taikons tid som Carina Svensson hänvisar till när hon talar om under vilka levnadsförhållanden romer absolut inte får bo i Sverige.
För om det är just till den tiden det svenska samhället absolut inte ska återvända, då är det flera frågor som pockar på svar. Vad det var för slags politik som på femtio- och sextiotalen medförde att romer ofta levde i husvagnar och läger? Vilka likheter finns det mellan Taikons tid och dagens situation, och vilka skillnader?
Maria Persdotter är doktorand i urbana studier
Martin Eriksson är historieforskare
Detta är ett utdrag av en text publicerad i #2 2016 av Magasinet Arena. Vid citering, referera till Magasinet Arena. Vill du läsa vidare? Köp numret här.