Kvinnoförtryckets yttersta gissel

32971_stills_1000_400_still_72445

Filmen Nojoom – tio år och skild bygger på en dokumentärroman om Nojoom Ali, den första jemenitiska flicka som av domstol givits rätten till skilsmässa. Boken har blivit en stor framgång, är nu utgiven i 35 länder och översatt till 16 språk. Filmen är också en milstolpe genom att det är första gången i historien som en film från Jemen har en kvinnlig regissör.
Filmen tar sin början genom att en liten flicka (Nojoom) stiger upp i morgonväkten för att gå och köpa bröd. Nojoom springer dock istället i väg, haffar en taxi och ber föraren att köra till domstolen. Väl framme får hon sitta hela dagen och vänta tills en domare har tid med henne. Inför domaren uttalar hon så orden ”jag vill skiljas”.

Därefter spolar filmen tiden tillbaka och vi får följa Nojoom under de första åren av sin uppväxt hos sin familj på landsbygden. Trots fattigdom är det här en bild av en lycklig tid med mycket kärlek. Inte minst det varma klippet av när Nojoom under kaffeskörden får sitta på sin fars axlar ger ett intryck av det. Vi får se vackra naturscenerier med terrasserade sluttningar som likt terpentiner slingrar sig upp mot himlen.
Skeendet skiftar emellertid färg när familjen drabbas av en tragedi; Nojooms syster utsätts för en våldtäkt och enligt den gängse stamtraditionen drar det skam över familjen, som nu tvingas att sälja alla sina ägodelar och flytta in till huvud­staden Sanaa..Tillvaron blir svår när inte fadern får något jobb och besparingarna krymper ihop till noll och intet. Enligt traditionen, och för att familjen ska få pengar, gifts så Nojoom vid åtta års ålder bort. Visst protesterar hon, men från sin mor får hon enbart höra att: ”älskling det här är vårt öde, vi måste alla gifta oss”.
Nu bär det återigen ut på landsbygden och en besvärlig tid börjar för Nojoom i en för henne okänd familj där det är meningen att hon ska skolas in till att utföra kvinnans traditionella sysslor, samtidigt som hon alltid måste vara öppen för och ställa upp inför sin mans sexuella böjelser – något som för Nojoom, och alla hennes medsystrar i vår värld, självklart i egentlig mening inte är frågan om något annat än regelrätta våldtäkter.

Med en kameraåkning är vi så återigen tillbaka vid situationen med Nojoom i domstolen. Vi får nu bevittna hur domaren tar sig an hennes fall, vilket i mycket utspelar sig som en kamp mellan ett nyare mer modernt Jemen och det gamla stamsamhällets kultur. Tydligt blir också hur fattigdom, okunnighet/analfabetism samt stamtraditioner och en konservativ religionstolkning låser fast människor i förnedring och armod. Domaren saknar juridisk grun­d för att lösa Nojoom från hennes äktenskapliga boja, för enligt jemenitisk lag är inte barnäktenskap förbjudet. Emellertid vädjar domaren till stamhövdingen – den gifte mannens överordnade – att beordra Nojooms make att låta henne skilja sig. Och här, precis som i sagorna, får filmen ett lyckligt slut när stamhövdingen veknar inför Nojooms rättframhet och uttalade vilja. Nojoom får sin barndom åter, kan börja i skolan och bli en del av de jemenitiska kvinnornas steg mot frigörelse. Förhoppningsvis kan ”exemplet Nojoom” mana till efterföljd och i sin förlängning leda till att barnäktenskap förbjuds i Jemen. Helt hopplöst kanske det inte heller är, mot bakgrund av att Jemen är det enda land på den arabiska halvön där kvinnorna faktiskt har rösträtt.

Filmen gör avtryck och då inte minst för att skådespelarna spelar så väl att det känns som ett tidstypiskt nedslag i en ytterst patriar­kal kultur där nyare tider och influenser knackar på porten. Det är självklart inte heller enbart i Jemen som detta kvinnoförtryckets yttersta gissel är rådande. Unicef uppskattar att 700 miljoner kvinnor i dagens värld har ingått äktenskap som barn (under 18 år) och 250 miljoner av dessa är yngre än 15 år.

Anders Karlsson

Nojoom_affischFILM
Nojoom – tio år och skild
Regi: Khadidja al-Salami