I de rum på regeringskansliet där alla viktiga och mindre viktiga lagar och regler vad gäller migration klubbas igenom, beslutades det för ett tag sedan att flyktingar ska få öppna egna bankkonton. Utöver personliga svårigheter med att betala för min mat på ställen som Oceanen, Wrapped Burrito eller Tugg Burgers, har alla de personer och instanser som arbetat med mig de senaste åren behövt skicka en mängd mail fram och tillbaka till Linn för att komma underfund med hur de ska betala mig för mitt arbete. Nästan alla jag känner har vid det här laget någon gång fått ett av mina arvoden till sitt konto, tagit ut pengarna och gett mig dem i handen.
Eftersom jag inte kan gå till Migrationsverket på egen hand bestämmer Linn och jag oss för att gå dit tillsammans, och medan vi väntar på vår tur passar vi på att arbeta. Vi tillbringar hela eftermiddagen där och hinner översätta tre texter innan vårt nummer dyker upp på en av skärmarna.
Vi har skrivit en lista på vad vi ska fråga och vilka dokument jag behöver. Med våra respektive tidigare erfarenheter av de anställda vid Migrationsverkets bemötande i åtanke har vi dessutom gjort en prioriteringsordning, för att försäkra oss om att åtminstone få med oss det viktigaste därifrån.
Den unga kvinnan i receptionen ger oss ett varmt leende. Sedan svarar hon på alla mina frågor. Hon letar fram de dokument vi behöver och sätter de stämplar som krävs på dem. När Linn tar tillfället i akt och ställer en fråga som inte ens finns med på vår lista, lyssnar hon tålmodigt också på den, letar fram ännu ett dokument och besvarar frågan. Väl ute på gatan tittar vi på varandra med varsitt förundrat leende. Ingen av oss har tidigare upplevt något liknande hos Migrationsverket.
Några dagar senare går jag till banken för att be om att få öppna ett bankkonto. Samma dag åker Linn till Stockholm, till Migrationsverket i Solna, för att följa med en person som ska söka asyl. Senare samma dag hörs vi och konstaterar förvånat: de var verkligen trevliga! Allt har gått smidigt, både på banken och på Migrationsverket. Någonting måste ha hänt.
Samtidigt skriver Linn i ett sms att det numera inte är någon kö till nummerlapparna för den som vill ansöka om asyl i Sverige. Gränskontrollerna gör att flyktingar inte kan ta sig hit längre.
Och banken, som lovat mig ett kontokort, tar en vecka senare tillbaka allt de sagt.