När författarna är som lyckligast: Maria Maunsbach, Skrivspurten

»Folk i min närhet påpekar att jag upprepar samma mönster. När jag börjar jobba på en bok är jag en främling inför mitt eget projekt, jag skriver men inte särskilt intensivt. Jag tar mig ändå fram till kanske 50 procent av ett manus innan oron infinner sig och jag börjar gnälla över att ›det här aldrig kommer att bli något‹. Mina vänner suckar och svarar: ›Äh, vänta bara – snart kommer du att skriva jättemycket jättefort. Så är det ju alltid!‹ 

Och de har förstås rätt. För det finns en given punkt i varje projekt där euforin infinner sig.