I Prinsens toner utmanar du den klassiska diktens form – du skriver på fri vers, använder slang och svordomar, och blandar flera språk. Vad ger det din poesi att experimentera med formen och språket?
– För mig har det alltid varit mest naturligt att blanda de språk jag talar. Jag tycker att det svenska språket är väldigt fattigt. Både engelskan och persiskan är mer vågade i sina uttryck, sina låneord och sin slang. Jag tycker också att det ser snyggt ut att blanda språk i dikterna – enspråkighet hade gjort Prinsens toner fulare. Diktsamlingen är också medvetet ignorant, och anti-auktoritär. Det är den ådran som jag vill ska prägla språket och hur jag formaterar dikterna. De ska vara flytande, med känslorna och berättelserna i fokus. Så fort det finns språkliga regler vill jag bryta dem – allt som har med ramverk och strukturella barriärer att göra blockerar den kreativa processen. Om jag hade haft i bakhuvudet att jag måste bromsa mig själv på grund av hur dikter traditionellt skrivs, skulle jag inte ha kunnat skriva en diktsamling.
Hur har skrivprocessen sett ut?
– Den började hösten 2022. Jag var hjärtekrossad och ledsen och hängde mycket i en lägenhet i Råcksta där två av mina vänner, som är musikproducenter, bodde och jobbade. Det var högljutt, rökigt, folk gick runt. Jag har svårt att skriva i tystnad, men i den miljön kunde jag dela mina erfarenheter. Så kom någon på idén att man borde skriva en låt om mina känslor, och jag skrev en dikt medan trapmusiken spelade i bakgrunden. Där började det. Det blev en form av safe space, en studio. Jag har även inspirerats mycket av Edward Saids Orientalism under skrivandet.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
Inlägget Artur Bagheri: » Medvetet ignorant och anti-auktoritär« dök först upp på Tidningen Skriva.