OPERA har utlovat en artikelserie som ska undersöka hur de svenska operahusen väljer sin repertoar. Vad är det som styr valet
av vilka verk som spelas? Avgående operachefen i Oslo, Per Boye Hansen, ville att de nordiska scenerna skulle vara mer
transparanta i sina repertoarplaner för att undvika onödiga repertoarkrockar. Ibland tycks nivelleringen vara total, ta
exemplet Figaros bröllop som nyligen spelats på Drottningholmsteatern, Stockholmsoperan, Göteborgsoperan, snart i
nyuppsättningar på Köpenhamnsoperan och på Den Norske Opera i Oslo samt nästa säsong på Malmö Opera. I Malmö
svarar f.ö. Peter Stein för regin. Ibland verkar det som om operaledningarna inte vågar gå utanför tio-topprepertoaren,
varför är det så?