Visar etikett: En roman blir till

Efter en dröm där jag befann mig på något slags ställe där dramaturgi diskuterades i smågrupper (så trevligt!), och allt således löste sig (härligt!), samtidigt som […]

Kanske för att det gör det aktuellt för en själv? Akut liksom, lättare att känna inför? Jag vet inte, men jag skriver nu anklagelseakter inför publik — vad ä[…]

Visst är… ”Cathartes aura [auʹ-], lat. ’renande vind’, kalkongam, art i fågelfamiljen kondorer. ”… De gå äfven på friskt kött, om de kunna sönderstycka det samma, och likaså angripa och döda de […]

Hur mycket du kan man ha egentligen, om man inte skriver kärleksdikt? Ingenting väl, är det så illa? Jag vet inte, nu testar jag att ta bort det mesta, innan hade jag små […]

Det finns inga dagar jag tycker bättre om än mellandagar, för ingenting behöver man göra och det finns ingen bättre förutsättning att faktiskt få någonting gjort. Jag […]

Det är ju ren megalomani att sätta sig ner och skriva en roman, det är känt sen gammalt. Här är mina ord och min berättelse, som jag kallar för nå[…]

Jag sitter på tåget upp till Stockholm, för idag ska jag vara med i Lundströms bokradio. Det är första morgontåget upp, och mörkret ligger tungt ännu, alla gäspar, […]

I det verkliga livet finns det många människor. Alla har ett liv och ett sammanhang. Ett ansikte, en kropp, en historia. De har en mening, en riktning, och är omöjliga att byta […]

När man ska bygga en struktur ur all text man har hävt ur sig, handlar det så mycket om att bygga en röd tråd, eller fläta ihop, om man ska […]

Nej, Snedsteget från Phoenix är inte klockrent. Somliga Straffar Gud Med Detsamma, kanske? Eller?
Inlägget Tough Luck from Phoenix dök först upp på Tidningen Skriva.