Familjeteater i sin prydno
När Göteborgs stadsteater öppnat upp efter pandemi och ombyggnad bjuder stora scenen på ett väl bemästrat sorg- och sångspel på Selma Lagerlöfs roman Kejsarn av Portugallien. Här blandas […]
Visar etikett: Göteborgs Stadsteater
Könskomik med många lager
En absurditet kring kön och identitet har intagit Göteborgs Stadsteaters Studio. Det enda konkreta är själva spelplatsen, ett frukostrum på ett anonymt företag. Därutöver en hysterisk anpassningskarusell som inte […]
Tonsäker Antigone Gråtonad Boye
Mitt under årets bokmässa ägde två urpremiärer på Göteborgs största teatrar rum. Den ena visserligen närmare 2500 år gammal, men i ny svensk översättning, den andra helt nyskriven. Bå[…]
Ingen katarsis i sikte
En ny teatersäsong är inledd. Först ut på Göteborgs stadsteater är en mytomspunnen modern klassiker, Eugene O´Neills familjedrama Lång dags färd mot natt. Högt uppskruvade förväntningar […]
I väntans tider på klassiker och nytt
O´Neill, Sofokles, Beckett, Brecht, Lagerqvist och för den del också Mozart. Vad som fått Göteborgs Stadsteater till denna klassikersatsning kommande säsong tänker jag inte spekulera i. Men välkommen ä[…]
Verk som kräver sina skådespelare
Nyskriven och genreupplösande scenkonst har intagit Göteborgs stadsteaters små scener denna vår. På Studion spinns i farsform på den urgamla myten om narrskeppet. På den tillfälliga scenen Slakthuset är den utlö[…]
När stilen brister eller bär
Det ligger nära till hands att, om inte direkt jämföra, så i alla fall ge det en tanke, varför språket i Operans dansföreställning Ministeriet för olösta […]
Ett mästerverk
Ett mästerverk i Jon Fosses anda har intagit lilla scenen på Göteborgs stadsteater. Likt ett sorgekväde får den sceniska triptyken Shirins vargar mig att förstummas. Poetiskt, tonsäkert, skört […]
Litterär salong i löjets skimmer
Lisa Lindgrens milda karikatyr av litteraturvetaren Ebba Witt Brattström är minst sagt strålande, när regissören Hilda Hellwig har satt tänderna i Molières komedi Lärda kvinnor och flyttat akademisatir […]
Drabbande könskamp
Det är inte precis någon ny upptäckt att 1800-talets kvinnor blivit osynliggjorda i de få yrken som stått till buds. En av dem som sökte personlig frihet via litteraturen, absolut […]