Visar etikett: Kritik & essä

För en filmstjärna är det lika med döden att inte längre existera i rampljuset. Sunset Boulevard är en Hollywodberättelse med självbedrägerier och metalager som inte förlorat sin […]

Filmatiseringen av Jerzy Kosinskis omtvistade roman har ett foto som stundvis är så skarpt att man nästan skär sig på det. Charlotte Wiberg ser ett svårsmält stycke mörk filmkonst om […]

Charlie Kaufmans senaste identitetskris är en ohelig korsning mellan Persona och Familjen är värre. Oscar Westerholm ser en galghumoristisk film som brottas med konstens möjligheter att ge oss svar på jagets gåta.
[…]

Filmhistorien visar att krismönster framträder först i efterhand – och ibland avslöjar oväntade tendenser. Hur kommer pandemin att påverka utbudet? Maaret Koskinen längtar efter filmer som bryter vaneseendet.
Inlä[…]

Hur kan man skildra upplevelsen av att befinna sig på andra sidan ett psykotiskt tillstånd? Olga Ruin skriver om Maria Bäcks Psykos i Stockholm.
Inlägget Barnperspektiv på psykosen dök först […]

Det är inte bara gotisk arkitektur som fungerar i skräckfilm – identitetslösa villor och radhus kan också rama in obehagskänslorna. Charlotte Wiberg skriver om de onda husens förändrade karaktär.
Inlä[…]