Cineastdagbok från en separation i Just don’t think I’ll scream
Kan omåttligt filmtittande hålla ångesten stången? I Just don’t think I’ll scream försöker Frank Beauvais bearbeta en separation med hjälp av rörliga bilder. Kim Ekberg har […]
Visar etikett: Kritik & essä
Fire will come är en eldfängd upplevelsefilm
Den franska regissören Oliver Laxe prioriterar upphöjd intensitet framför narrativ information, och skapar svårförglömliga ögonblick i sina filmer. Johannes Hagman har sett Fire will come på Stockholms filmfestival.
Inlä[…]
Pedro Costa påminner oss om filmmediets potential som konstart
Den portugisiske filmaren har skapat en helt egen estetik, som gör avkall på realismen till förmån för den poetisk rättvisan. Hans senaste film från Lissabons utkanter berättar om […]
Skicklig balansakt mellan smärta och humor i Marriage story
Noah Baumbachs senaste film skildrar en skilsmässoprocess som också är ett uppbrott från New York. Marriage story är regissörens mest sårbara hittills, skriver Calle Wahlström som har sett den på […]
Paramilitära kids på psykedelia i colombianska Monos
Den sensoriska miljöskildringen är bäst i Monos som filmats under extrema väderförhållanden. Till slut blir dock Colombias Oscarsbidrag alltför tillrättalagt och moraliskt, skriver Kim Ekberg som sett filmen […]
Mati Diops melankoliska Atlantics söker sig till havet
I Mati Diops sorgtyngda regidebut skuggar Dakars skrytbyggen över människorna i dubbel bemärkelse. Det är en film som skickligt fångar instängdhet och ständigt söker sig till havet. Johannes Hagman […]
Dokumentären om Stalins begravning väcker frågor om känslor i diktaturer
Den ukrainske regissören Sergej Loznitsa gräver fram propagandabilder ur den historiska frysboxen i sin senaste film. Hur och varför sörjde medborgarna egentligen en hänsynslös diktator som Stalin? Johannes Hagman […]
Beanpole är ett kraftprov med drag av mossighet
Den filmiska vurmen för historien har gått varvet runt när unga regissörer levandegör 1900-talet med teatral mossighet. Kantemir Balagovs film imponerar visuellt men brister i människoskildringen, skriver Kim […]
Därför borde vi skärpa blicken på Michael Bays explosiva filmkonst
Det är dumt att avfärda Michael Bays filmografi som stor, dum och högljudd – som om filmkritiken bara borde fördjupa sig i det som är "bra". Oscar Westerholm synar det senaste kvartsseklets mest […]
Sion Sonos The forest of love är en ultravåldsam bergochdalbana
Den japanske regissören har gjort en utmattande och kompromisslös Netflixfilm, med gott om oförutsägbara humörsvängningar. Sebastian Lindvall har sett ännu ett stycke poetisk punkrock signerat Sion Sono.
Inlägget […]