Visar etikett: SamiraBlog

Vi hade ju bestämt klockan sju. Nu är klockan åtta och du har inte ens skorna på dig. – Jag var färdig redan halv sju, men du var inte här vid sju, så […]

Sommaren kom till Iran för några dagar sedan. Eftersom glädjeuttryck – och egentligen också olika sätt uppnå glädje – är förbjudna i Iran försöker människor, framförallt unga, […]

Så här tar det slut: Det kommer ett brev där det står att jag ska infinna mig på Migrationsverket i Trollhättan. Det står att kallelsen gäller min senaste överklagan, […]

Efter två somrar i Sverige förvånas jag ännu över svenskars förhållande till solen, och tänker på vad kvinnor i Iran kallar sommaren: helvetet. Föreställ dig en iransk kvinna […]

Min översättare, Khashayar, säger att den här bloggen skulle vinna på att tiden framträdde tydligare i det jag skriver, att avståndet mellan mina tankar och det som till slut blir […]

ven om Migrationsverkets tjänstemän inte alltid ser ut som frågetecken, så tycks frågetecknets form alltid stå i nära förbindelse med deras väsen. Det går upp för […]

Alla som kommer till Sverige och söker asyl går igenom i stort sett samma process, vars delar består av intervju → väntan → svar. Intervju Under intervjun närvarar fyra personer: den asylsö[…]

En papperslös människas möjliga livsvägar  

Efter att ha lämnat Migrationsverket går jag hem till några vänner i närheten för att vila, prata ut och äta loobia polo. Medan vi äter plingar telefonen. Ett sms […]

Migrationsverket, Trollhättan, kl 11. Väntrummet. … Migrationsverket, Trollhättan, kl 12.30. Receptionen. Det går inte precis att anklaga verket för att slösa sina resurser på charmkurser för personalen. Receptionisten […]