Var och en tillsammans
Få sanningar har landat mera grundligt än den filosofen Simone Weil uttalat om gruppens oförmåga till kreativitet i egentlig mening. När hon särskiljer gruppen i förhållande till den enskilda, […]
Visar etikett: Svenska kammarkören
Små filosofiska mästerverk på duken
Den rörliga italienska filmen Allt du önskar kan du få lurar åskådaren från första stund. En man sitter på café och har en liten ”mottagning”, skarpt iakttagen av baristan, som stå[…]
En bortomjordisk skönhet
Det är två saker jag kommer att tänka på vid övervarandet av Svenska Kammarkörens uppförande av Sergej Rachmaninovs (1873-1943) Vigilia från 1915. Det första är min lärare i […]
Vintertoner Norma, Gösta Berling och två körer
Jag lärde känna verklighetens Gösta Berling i en kvinnas gestalt. Hon var mor till min dotters bästa väninna i skolåldern och hon är den unga kvinnan i Tove Ditlevsens […]
Intet mindre än en milstolpe
Att Dödsdansen nu spelar på Göteborgs Dramatiska Teater (GDT) är ett resultat av impulser och tillfälligheter. 2011 deltog Åsa-Lena Hjelm och Anna Takanen från Göteborgs Stadsteater i en smä[…]
Jultoner, ljus och ljud
Ingen helg är tätare än julens vad omistlig sångskatt angår. Vasakyrkan hyste traditionsenligt tre återkommande konserter, i nämnd ordning Chalmers sångkör, Cantorums Manskör tillsammans med Göta Par […]
Bra och mindre bra scenhöstvecka
Vad kännetecknar en bra kör? Att tala om Svenska Kammarkören som ”bra” blir snudd på oförskämt, den är en kör av världsklass.
Jag tror man kommer sanningen nä[…]