Visar etikett: Syster Ingrid OSB

av SYSTER INGRID OSB Vad gör vi med det som skaver och ibland gör ont? Ärren, eller de fortfarande öppna och ibland variga såren, som livet medfört. Det vi blivit utsatta […]

av SYSTER INGRID OSB Stolarna står tätt, tätt, fylls av barn i alla storlekar, morföräldrar, ungdomar, föräldrar och ännu fler barn. Söndagen före Kristi himmelsfärd, […]

av SYSTER INGRID OSB En sensommardag förra året besökte vi Alvastra klosterruin. Där myllrade en hel del besökare omkring, somliga med stort intresse, andra med förströdd blick på jakt […]

av SYSTER INGRID OSB En morgon hjälper jag en medsyster att ta på stödstrumporna. Det vill sig inte riktigt, strumporna tycks trängre än vanligt och jag krånglar och drar. Förlå[…]

av SYSTER INGRID OSB Sedan de tidiga tonåren har några ord ur Ruts bok följt mig: ”Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt […]

av SYSTER INGRID OSB ”Se på dem som hjälper.” Någonstans läste jag orden som ett råd för att orka ta in bilder från naturkatastrofer, krig eller olyckor. Att titta […]

av SYSTER INGRID OSB Jag har inte tid. Hur många av oss har inte sagt så åtskilliga gånger. Ibland menat det, men ibland låtit det vara ett svepskäl för nå[…]

av SYSTER INGRID OSB Herren är redan nära, kom låt oss tillbe. Så sjunger vi varje morgon i laudes den sista adventsveckan. Ett år som detta med kortast möjliga adventstid känns […]