Självfallet kan man inte befalla över en författares privata preferenser. Man kan därför inte be Jan Guillou att som hjältar i nästa romansvit någon gång välja ofrälse folk med IQ understigande 150, som vid sidan av storpolitik gillar falukorv och rotmos med mellanmjölk som dryck. Folk som går på fotboll och sysslar med bingo, brottning eller TV-tittande. Från början trodde man att Guillous hat- eller förkärlek för överklassen och dess miljö och vanor var ironiskt menad. Det verkar dock mer och mer som om hans fascination för fint folk är äkta: för deras mat – och framför allt för deras drycker, deras fritidsnöjen – jakt och nu även havskappsegling. Och för deras medaljer och gradbeteckningar. Lite tjatigt blir det allt!