Pablo Larraín fortsätter att leka med fakta och form i efterföljden av Jackie och Neruda. Hans film om prinsessan Diana utgår från ett känslomässigt sammanbrott, och skapar ett psykologiskt drama med surrealistiska inslag. Helt klart att föredra framför en sömnig biopic, skriver Johannes Hagman.
Inlägget Spencer är ett sammelsurium av drabbande känslor och tomma poser dök först upp på FLM.