Jag tillhör de misslyckade gigjobbarnas skara. Över 50 och med luckor i cv:et så timjobbar jag när jag får möjlighet, men tyvärr är det socialtjänsten som står för största delen av min försörjning. Som följd av detta riskerar jag att hamna i akut hemlöshet, då socialtjänsten inte lyckas kommunicera med aktuella hyresvärdar.
I våras var jag på väg att bli utan bostad då mitt tidsbegränsade hyreskontrakt löpt ut och hyresvärden inte var beredd att förnya det. Skulle jag bli akut hemlös? Eller skulle mina 25 års kötid i den kommunala bostadskön rädda mig?
Bostaden jag bodde i hade en hyra på 5 986 kr så helst skulle jag försöka hitta en billigare lägenhet en så. Dels för att kunna vissa hyresvärden att jag betalat hyran tid en längre period men också för att socialtjänsten inte skulle försöka förhindra flytten eller motivera avslag med motiveringen att jag höjt min boendekostnad.
Men här hade jag otur. Tyvärr hittade jag ingen lägenhet med lägre hyra än den nuvarande. Slutligen hittade jag en som bara var 32 kr dyrare i månaden.
Jag var visserligen inte nummer ett i kön när visningen hölls men ofta behövs inte det. Och några dagar efter visningen damp mejlet från bostadsförmedlingen ner i mejlboxen. Jag stod först i kön för ettan med en hyra på 6 018 kr. En stor fördel var dessutom att den låg nära det av mina jobb där jag ofta börjar tidigt så det skulle fungera att tacka ja till tidiga arbetspass även i framtiden.
Men det glädjande mejlet var tyvärr startskottet för en hemsk vecka. Eftersom jag inte klarade inkomstkravet krävde bostadsförmedlingen att jag ordnade ett intyg som styrkte att jag hade försörjningsstöd och att hyran var godkänd av stadsdelsförvaltningen. Intyget ville de ha senast tisdag eftermiddag.
Jag mejlade socialtjänsten som svarade och skrev att hyran är inom ramen för högsta godtagbara boendekostnad men att de kräver att få se hyreskontraktet så de kan göra en skälighetsbedömning av det.
Eftersom jag sedan länge hade ett möte med socialtjänsten inbokat på tisdag eftermiddag kontaktade jag bostadsförmedlingen och bad om förlängd tid att lämna in intyget. Bostadsförmedlingen flyttade fram deadlinen till 17.00.
Mötet med socialsekreteraren började 14.00. Efter vårt samtal gick socialsekreteraren med på att skriva intyget. Mötet slutade vid tretiden och jag förväntade mig att hitta intyget i mejlboxen när jag kom hem. Först en halvtimme innan deadline kunde jag med en enorm lättnad och glädje mejla in intyget som bekräftade att jag har försörjningsstöd och att socialtjänsten brukar godkänna en boendekostnad på högst 8 325 kr i månaden för hushåll med en eller två personer.
På eftermiddagen dagen därpå kom kallduschen. Bostadsförmedlingen informerade mig om att det kommunala bostadsbolaget inte godkände intyget utan krävde att det skulle stå att socialtjänsten ansåg hyran på 6 018 kr i månaden skälig. Dessutom behövde det nya intyget mejlas in senast förmiddagen dagen därpå.
Givetvis kontaktade jag socialtjänsten omedelbart. Deras svar kom tre timmar efter deadline och var ett krav på att få se det aktuella hyreskontraktet för att göra en skälighetsbedömning. Vid vårt möte hade jag informerat dem om att det aktuella kontraktet var ett förstahandskontrakt hos ett kommunalt bostadsbolag på en 40 m2 stor enrummare. Jag hade också påpekat att jag inte skulle få kontraktet förrän jag lämnat in intyget och blivit godkänd som hyresgäst.
När jag gick in på bostadsförmedlingens webbplats på torsdagskvällen var jag fortfarande spärrad från att göra bokningar. Ett svagt hopp tändes om att det skulle gå att undvika att bli akut hemlös. Så jag mejlade socialtjänsten igen – de svarade inte förrän på måndagen och skrev att de inte kan godkänna ett hyresbelopp utan att ha sett hyreskontraktet. Vid det laget kunde jag återigen göra bokningar på bostadsförmedlingens webbplats men nu visste jag att det tyvärr inte var en väg att undvika akut hemlöshet.
Jag har tillfälligt lyckats lösa min situation tack vare en överenskommelse med hyresvärden om förlängd utflyttningstid. Men om inte någon form av mirakel inträffar så blir jag akut hemlös den första september nästa år. Stressen det innebär påverkar givetvis mitt jobbsökande negativt vilket innebär en ökad risk för att jag blir akut hemlös i framtiden. En ond spiral med andra ord.
För mig är socialtjänstens agerande helt orimligt och absurt på så många sätt att det knappt går att sammanfatta. Vad tror socialtjänsten kommer att hända nu? Tror de att jag kommer att hitta en hyresvärd som godkänner mig som hyresgäst trots min osäkra och låga årsinkomst? Eller tror de att jag kommer att få en starkare ställning på arbetsmarknaden när jag hänvisas till en sovsal på vandrarhem som “hem”? Eller är det så illa att socialtjänsten medvetet sätter käppar i hjulet för att jag ska få ett förstahandskontrakt i deras kommun, det vill säga ägnar sig åt en form av social dumpning?
Oavsett vad förklaringen är så är det tydligt att socialtjänstens rutiner måste ändras om inte både jag och andra människor ska hamna i akut hemlöshet med alla problem det innebär både för individ och samhälle.
”Utlämnad åt socialtjänstens ovilja”
Foto: IngelaS
Redaktionen söker socialtjänsten för att få deras kommentar till händelseförloppet som beskrivs.
