Liras vårnummer 2026 ges ut den 20 februari och till det har vi som vanligt gjort ett soundtrack i form av en spellista. Du hittar den här tillsammans med våra presentationer av samtliga låtar!
Blir du sugen på att veta mer om musiken vi skriver om – beställ ditt eget nummer av Lira här, eller ännu hellre: prenumerera!
Låtarna finns att lyssna på enskilt här nedan – hela spellistan hittar du på dessa strömningstjänster:
#1 Mimmi Anterot Express
Perplex
från Flax min fixidé
(Tengtones)
Den kom liksom oannonserat till världen lagom till lucia och ramlade rätt in på Liras sammanställning över 2025 års bästa skivor, som årets debutalbum. Trumpetaren (och även sångerskan) Mimmi Anterot och hennes pigga expresståg (man anar något slags vurm för rälstrafik här) bjuder på en lekfull, infallsrik och orädd jazz – med modiga val av tolkningar som kryddor till Anterots egna, finurliga kompositioner och arrangemang. Vi ser redan fram emot nästa station!
Läs: recension
Läs: artikel [endast för prenumeranter]
Länk: mimmianterot.se
#2 Ragna
Elvervals
från Ragna
(GO Danish Folk)
Albumdebutanter är likaså danska trion Ragna, som växlar tradlåtar (gärna svenska sådana) med nykomponerade sånger som man lätt kunde tro var traderade de med. Valsen om älvorna här hör till de nyskrivna, av trions nyckelharpist Carina Juul Birch, och i trion hör vi även Thomas Birch på tolvsträngad gitarr och mandola och så Stine Elbæk på sång och fiol. Vi konstaterar på annan plats här i numret att den danska folkmusiken är på stark uppgång och Ragna är uppenbart en del av den vågen.
Läs: recension
Länk: trioragna.dk
#3 Svante Söderqvist The Rocket
The film
från Like in the movies
(Prophone/Naxos) albumet släpps 13 mars
Basisten och kompositören Svante Söderqvists grupp tycks ha landat i (eller lyft till snarare) sin slutliga formering, en kvartett med det något otympliga namnet Svante Söderqvist The Rocket men vars musik känns desto mer självklar. Ackordeonisten Tuulikki Bartosik är numera fast medlem jämte pianisten Adam Forkelid och trummisen Calle Rasmusson. Något av en superkvartett alltså, som tillsammans bjuder på en eftertänksam resa driven av den där superkraften som uppstår när det melodiska och det rytmiska hakar i varandra som tvillingsjälar.
Läs: recension
Länk: therocketmusic.com
#4 Lena Jonsson & Johanna Juhola
Polska efter Johan Taklax
från The power of polska
(Nordic Notes) albumet släpps 6 mars
Kan en duo kännas mer självklar? Att kalla firma Jonsson & Juhola färgstark är förstås århundradets underdrift (de bjärta färgskalorna borde rimligen inte räcka till för bägge), men de tycks också dela ett slags musikalisk sprallighet i kombination med ett fokuserat driv och en innerlighet i både spel och artisteri. Nå, de har synts en del på scener runtom i landet på sistone och nu kommer äntligen albumet, som rimligen borde utgöra ett klockrent rekommendationsbrev till folkmusikscener även internationellt.
Läs: recension
Läs: artikel [endast för prenumeranter]
Länkar: lenajonsson.com / johannajuhola.net
#5 Ellas Kapell
How deep is the ocean
från Ember
(Prophone/Naxos) albumet släpps 27 februari
Lovisa Jennervalls, Edvin Gläntes, August Erikssons och Manne Skafvenstedts kvartett är redan framme vid sitt fjärde album i ordningen. Tio år efter starten är det ett moget, självsäkert band vi möter, som håller hårt i de egna tyglarna och vet precis vad de vill, både i uttryck och sound. Konceptet är fortfarande primärt tolkningar ur den amerikanska sångboken och det är slående imponerande att de gång på gång lyckas skapa nytt liv ur dessa välanvända örhängen. Som här med Irving Berlins klassiker, inte minst en gång sjungen av Ella Fitzgerald (som ju lånat sitt namn åt kapellet). För den som vill ha mer av Lovisa Jennervall så väntar senare i vår ett nytt album i eget namn, den här gången helt på svenska.
Läs: recension
Länk: lovisajennervall.com
#6 Trio Wolski
Faringen
från Blossom
(Egen utgivning)
Tio år firar faktiskt också den här trion, där vi hör Kristian Wolski på cittern, Hanna Blomberg på fiol och Petter Ferneman på ackordeon. Jag vet att etiketten kammarfolk inte alltid går hem helt väl hos folkmusiker, det för kanske tankar till musikhögskolemusik medan spelet till dans är det mer äkta. Men låt oss se det som olika uttryck bara. Olika vägar för samma musik. Allt detta sagt skönjer jag en ny och kanske lite råare tyngd hos Trio Wolski, i synnerhet här på det fängslande öppningsspåret, komponerat av trio-anstiftaren själv.
Läs: recension
Länk: triowolski.org
#7 Hannes Junestav Group
Glömda drömmar
från Vinter
(Tengtones)
Trombonisten Hannes Junestavs namn har dykt upp i en rad olika sammanhang den senaste tiden, ofta i kretsen kring skivbolaget Tengtones. Han hördes också i bandet bakom Dina Grundbergs album Otäckt överkänslig (årets vokaljazz 2025 i Lira), och hon tackar nu genom att gästsjunga egna texter på tre av spåren på Junestavs solodebut i eget gruppnamn. Vinter är som namnet antyder ett temaalbum som passar som hand i fodrad vante just nu, men nog håller den ända genom våren också! Hör gör vi också Nina Sand på piano, Uno Dvärby på bas och Edvin Glänte på trummor.
Läs: recension
Länk: hannesjunestav.com
#8 Jeanette Eriksson
Polska efter Christina Magdalena Bruun
från Skåne
(Jean and Jo Music and Arts)
Redan våren 2007 gav en ung Jeanette Eriksson (hon blev riksspelman på fiol som sextonåring 2002) ut en matig soloskiva med Låtar på skånska. Nästan två decennier senare återvänder hon till den skånska repertoar-
myllan, men växlar den här gången mellan vanlig fiol och renässansfelan lira da braccio, vars två av sju strängar är resonansditon. Jeanette Eriksson växlar till vardags även mellan folkmusik och barock (hennes The Nordic Baroque Band gav just ut en ny skiva), och detta återspeglas förstås i spelet, som är klangrikt och med påtaglig pondus.
Läs: recension
Länk: jeanetteeriksson.se
#9 Rubinsztein / Karlsson
Haraldhurven
från Trä & tagel
(Supertraditional)
Vi fortsätter lite i samma spår fast nu med Anna-duon Rubinsztein/Karlsson som 2023 gjorde hyllad gemensam debut med den sedermera Grammisnominerade skivan Värmland. De tycks ha stannat kvar i landskapet sedan dess och presenterar nu nio nya Värmlandslåtar fångade på band i Koppoms klassiska Silence-studio. Liksom Jeanette Eriksson nyss vurmar de för äldre instrument och spelar här på varsin viola d’amore samt moraharpa respektive stråkharpa, där i synnerhet de senare förstärker det råa, kärva soundet.
Läs: recension
Länk: rubinszteinkarlsson.se
#10 Stille Grender
Det lyser i stille grender
från Svart senker natten seg
(AMP Music & Records)
Vän av ordning skulle nog vilja klassa det här som en julskiva och följaktligen hopplöst otidsenlig nu när våren äntligen börjar åtminstone anas där ute. (Albumtiteln är öppningsraden i den norska versionen av Natten går tunga fjät.) Men Eva Bjerga Haugens kvartett tar musiken långt bortom det och drar till sin spets det som norrmän överlag tycks vara så bra på: att ta ner psalmer och sakrala hymner på jorden.
Läs: recension
Länk: ampmusicrecords.com
#11 Wör x Kongero
Ridder & jungfrun
från Songbooks live
(Nordic Notes)
På sätt och vis ett udda möte. Eller alldeles självklart? Det röjiga belgiska instrumentalbandet Wör har gjort gemensam sak med finstämda svenska vokalkvartetten Kongero och trivs alldeles uppenbart utmärkt tillsammans. Albumet är inspelat live, som för att fånga den där scen-energin som är så uppenbar här.
Läs: recension
Länkar: kongero.se / wearewor.com
#12 Maria Kalaniemi & Pekko Käppi
Sångarstenen
från Tåreportens pärla
(Åkerö Records/Art Prevolution)
Det finska dragspelets grand lady möter den egensinnige stråkharpa-spelaren Pekko Käppi på en avskalad och nära inspelning där de två sjunger och spelar sig genom en av dikterna (i svensk översättning) ur det finsk-karelska hjälte-eposet Kalevala. Hela albumet spelades in i en enda lång tagning i Maria Kalaniemis vardagsrum och resultatet är förtrollande.
Läs: recension
Länk: mariakalaniemi.com
#13 Berndt Egerbladh
When the serenade is over
från Jazz såklart
(Egerbladh Music)
Jag ska erkänna att jag knappt hade lyssnat på Berndt Egerbladhs musik innan reportern Magnus Säll kom med den goda idén att lyfta fram honom i ett reportage. Eller, lyssnat hade jag nog, men inte så där fokuserat och medvetet som med många andra i jazzhistorien. Han var mest ett namn som bara fanns där, kanske primärt förknippat med tv-långköraren Två och en flygel. (Talande är kanske också att ingen av hans skivor letade sig in på Liras topp 100-lista över svenska jazzskivor 2020.) Det som gav Magnus Säll uppslaget till artikeln och mig en anledning att börja lyssna ordentligt var den smått sensationella utgivningen av Jazz såklart, bestående av tidigare helt outgiven musik inspelad 1982 som ett beställningsverk för Sveriges Radio. Det elva man starka bandet består av idel tungviktare, som Lars-Göran Ulander, Ulf Adåker, Nils Landgren och Maffy Falay, och musiken är ett sant äventyr.
Läs: artikel [endast för prenumeranter]
Länk: egerbladhmusic.bandcamp.com
URVAL OCH TEXTER: Patrik Lindgren, chefredaktör Lira
Prenumerera på Lira för att stötta vårt arbete och hålla dig själv ajour med vad som händer inom jazz, folk- och rootsmusik!
Bakgrundsbild (bilden överst): Pexels.com
Omslagsbild Lira Lyssna-omslaget (detalj, Jeanette Eriksson): Johan Westin
Omslagsbild Lira #1 2026 (Lena Jonsson & Johanna Juhola): Sami Pärtillä
Inlägget Lira Lyssna våren 2026 dök först upp på Lira.