Regeneration: Black cinema
En ovärderlig pusselbit i USA:s svarta filmhistoria. Oscar Micheaux Within our gates från 1920 påminner om den långa kampen för att stoppa den vita terrorn – först ifjol undertecknades […]
Visar etikett: Kritik & essä
Ett steg bort från andra sidan
Friedkin valde musik med distinkt stil, lite vid sidan av den breda mittfåran, men ändå inom den populära genren. Det är lite som Friedkin själv och hans filmer i det stora hela. […]
Filmmusik eller inte filmmusik?
I musikens frånvaro uppstår onekligen ett slags superfokus kring varje snedsteg och dörrknak, för att inte tala om varje klipp. ”Ljudfilmen har uppfunnit tystnaden”, skriver Robert Bresson i sin aforismsamling Anteckningar […]
Farväl, Mr. Sakamoto
Ryuichi Sakamoto – inte kan han väl dö? I efterhand känns reaktionen fånig, men det var faktiskt med viss chock jag nåddes av sorgebeskedet i mars . Trots att det redan 2014 blev […]
Gerwig skriver in sig i historieböckerna med en gurlesk vinkel på filmmediet
I sitt snillrika manus tar Greta Gerwig och maken Noah Baumbach fasta på precis det icke-narrativ som finns kring Barbie (till skillnad från, säg, en superhjälte) och sammanfattar hur många […]
Nolans egen förlustkontroll speglas i Oppenheimers monstruösa skapelse
Saker blev inte som Oppenheimer hade tänkt sig. I efterhand framstod han snarare som en nyttig idiot för toppolitiska krigshetsare, skriver Oscar Westerholm.
Inlägget Nolans egen förlustkontroll speglas i Oppenheimers monstruö[…]
Karlovy Vary: Hausner, Rohrwacher, Costa och prisade svenske långsfilmsdebutanten Ernst De Geer
Ernst De Geers långfilmsdebut Hypnosen skildrar en parkonflikt som utspelas under en prestigefull pitchtävling för appföretag. Låter det lite väl 2023? Med en humoristiskt insprängd kritik av James […]
Det mesta går fel i X-uppföljaren Pearl
Ti West och Mia Goth återanvänder 1970-talsstilen i Pearl men huvudpersonen är tramsig och egenkär i stället för att vara vansinnig och intresseväckande, skriver Charlotte Wiberg.
Inlägget Det […]
Sick of myself är äckligt effektiv om bekräftelsebehov
Kristoffer Borgli har hittat skärningspunkten mellan Whit Stillmans beska överklassatir och David Cronenbergs kräkreflexretande sjukdomssplatter. Sick of myself får Oscar Westerholm att rycka till av fasa.
Inlägget Sick of myself är ä[…]
Konsten att ge form åt en generation
Filmens klippning, rytm, bilder och stil återger sin samtid. Den reflekterar ett kaos, men är samtidigt uppmärksam på små detaljer i omgivningarna, med en kontemplativ underton. Neil Wigardts långfilmsdebut ger en lust till […]