Det mesta går fel i X-uppföljaren Pearl
Ti West och Mia Goth återanvänder 1970-talsstilen i Pearl men huvudpersonen är tramsig och egenkär i stället för att vara vansinnig och intresseväckande, skriver Charlotte Wiberg.
Inlägget Det […]
Visar etikett: Kritik & essä
Sick of myself är äckligt effektiv om bekräftelsebehov
Kristoffer Borgli har hittat skärningspunkten mellan Whit Stillmans beska överklassatir och David Cronenbergs kräkreflexretande sjukdomssplatter. Sick of myself får Oscar Westerholm att rycka till av fasa.
Inlägget Sick of myself är ä[…]
Konsten att ge form åt en generation
Filmens klippning, rytm, bilder och stil återger sin samtid. Den reflekterar ett kaos, men är samtidigt uppmärksam på små detaljer i omgivningarna, med en kontemplativ underton. Neil Wigardts långfilmsdebut ger en lust till […]
I filmbegynnelsen var hästen
nda sedan fotografen Eadweard Muybridge fångade en galopperande häst 1878 har djur varit ett populärt motiv för rörliga bilder. Men vad har det kostat? Sonya Helgesson Ralevic skriver om film […]
Regeneration: Black cinema ger glädjekick och sorgstämning
En stor utställning på Oscarsmuseet i Los Angeles belyser den svarta filmhistorien i USA fram till 1971. Katarina Hedrén gläds åt alla varierade uttryck men sörjer glömda filmer och fö[…]
Filmskräcken före imperiets fall skildras i ny Sovjetbok
Vad var egentligen sovjetisk skräckfilm? Alexander Herbert fyller en bildningslucka med den nätta volymen Fear before the fall, skriver Oscar Westerholm som har läst boken om filmspöken och -vampyrer som aldrig […]
Tár är ett starkt konststycke
Dirigentdramat Tár har både fått lovord och väckt kritik och det är en film som förtjänar att upplevas med både sinne och intellekt. Det är njutningsfullt att se […]
Trygg men intressant skildring av Roy Anderssons filmliv
Efter Bo Widerberg har nu Mårten Blomkvist ägnat sig åt Roy Andersson i sitt senaste auteurporträtt. En stor behållning av läsningen är hur Sånger från andra våningen-regissö[…]
Minnas Paris närmar sig novemberattackernas efterverkningar
Minnas Paris känns ibland väl forcerad men hålls inte minst ihop av Virgine Eifras lika sårbara som reserverade gestaltning av Mias trauma, skriver Calle Wahlström som sett Alice Winocours film […]
Infinity pool är extremt engagerande från början till slut
Nej, Brandon är inte bara en kopia av sin far och han har alla möjligheter av rentav överglänsa Cronenberg. Charlotte Wiberg fascineras av Infinity pool.
Inlägget Infinity pool är extremt engagerande frå[…]