Sara Bessa och Ronak Moaf från Streetgäris.
Under våren har Streetgäris engagerat sig för de kidnappade flickorna i Nigeria och skapat hashtagen #BringBackOurGirls för att uppmärksamma frågan, startat en Spoken word-grupp och dragit igång en bokcirkel som bland annat läst En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie och Purpurfärgen av Alice Walker.
För ett år sedan intervjuades StreetGäris av tv-kanalen Al Jazeera, hur kom det sig?
SARA BESSA: Förra våren diskuterades upploppen i Sverige i Al Jazeera-programmet ”The Stream” under rubriken ”The Other Side of Sweden”. Jag var med för att vi i StreetGäris arrangerat en manifestation i Husby den veckan då upploppen var och en Champions League-kväll och ett blockparty två dagar senare. Att vara med i Al Jazeera var det läskigaste jag gjort med StreetGäris. Al Jazeera har alltid varit en viktig tv-kanal för mig och för mig som journalist är det ett mål att en dag få jobba där.
Om StreetGäris var superhjältar, vad skulle ni ha för övernaturliga krafter?
RONAK MOAF: Vi skulle vara ett helt supergäng av hjältar med diverse krafter, för så många och olika är vi inom nätverket. Jag skulle gärna vilja ha kraften att förflytta mig genom tid och rum.
SARA BESSA: Jag känner av en oerhörd obeskrivlig kraft varje gång vi ses, vet dock inte om den är övernaturlig. Jag vet inte heller om jag vill se oss som superhjältar. Det finns redan för mycket ”duktig flicka”-komplex i världen som det är. Vi är de vi är, helt vanliga mänskliga tjejer.
Vad irriterar er just nu?
SARA BESSA: Att den Göteborgska hiphopscenen inte får den uppmärksamhet och det stöd den förtjänar, varken av mainstreammedia eller sin egen stad. Det skapas guld till hiphop i Göteborg!
Vad vill ni hälsa till er själva om 20 år?
RONAK MOAF: Då hoppas jag leva i ett samhälle där vi inte längre behöver demonstrera och skrika för att våra gator och vår riksdag ska vara fri från rasister. Att vi lever i ett land där jag inte längre diskrimineras beroende på om jag är hen, hon, han eller vit, brun, svart. Jag hoppas att jag som 45-åring får lön i förhållande till min kompetens och inte mitt kön och att mina barn inte behöver uppleva utanförskap och isolering på grund av var de bor, vad de heter eller hur de ser ut.
När känner ni er fria?
RONAK MOAF: När jag läser. Jag älskar att läsa. Var som helst, när som helst. Alla genrer går bra. När jag läser är jag fri och totalt avslappnad, det i sig är kraft och makt. En bra bok löser det mesta, skulle jag säga.
SARA BESSA: När jag sjunger. Och när jag är på fotbollsplanen. Där är jag som mest fri och stänger av allt annat. Har inte spelat så mycket senaste åren på grund av skador, men när jag väl får tillfälle kan jag leva på den känslan oerhört länge.
Nämn en fråga ni är trötta på att få?
SARA BESSA: Definitivt ”Kan ni prata om Husby-upploppen?” och ”Varför får inte killar vara med i StreetGäris?”
RONAK MOAF: ”Vad är det för kön?” ”Vad ska barnet heta?” Jag är gravid och de frågorna börjar bli lite väl tjatiga nu. Låt bli dem, ni lär ju få reda på det förr eller senare.
Beskriv en händelse eller ett fenomen som ger er framtidshopp!
RONAK MOAF: Jag älskar engagemang och hur det växer fram kärlek när en enas i kampen för ett bättre, rättvist samhälle. På senaste tiden har jag känt den lyckan flera gånger. Kärrtorp. Jönköpingsborna som stod upp mot nazisterna och kyrkklockorna som ringde för att varna för fara när de demonstrerade där. Hela #LåtKainatStanna-manifestet lämnade mig med ett stort smält hjärta av beundran. Alla hennes klasskompisar och vänner som kämpade dag ut och dag in för att deras vän skulle få stanna kvar i Sverige. Ja, kärlek, solidaritet och medmänsklighet. Det ger framtidshopp.
SARA BESSA: Alla manifestationer där tusentals tar sig tid och åker till en plats för att i solidaritet stå upp för något. Vackert! Sedan måste jag säga alla samtal jag har dagligen med mina småsyskon och ungdomar jag jobbar med. De är så djupa och medvetna, mer medvetna än tidigare generationer någonsin! Empatiska och smarta. De kommer rädda världen. No doubt.