Roozbeh Janghorban är dokumentärfilmare. Jag hade inte sett någon av hans filmer, och kände över huvud taget inte till honom, förrän jag hörde att han skulle deporteras.
Jag lyssnade på en intervju med Janghorban på persisk radio. Han har bland annat gjort en halvtimmesdokumentär om den iranska ledningens religiösa propaganda, hur de använder sig av människors tro i syfte att skaffa sig politiska fördelar. Filmen heter Helig hjärntvätt och har spridits under pseudonym via nätet och en kabel-tv-kanal. Att regissören inte använder sig av sitt verkliga namn vittnar om att han verkligen inte velat lämna sitt hemland. Men hans röst är med i filmen, och säkerhetspolisen hittade honom. Alla vet att när något sådant händer måste man lämna Iran.
De stora rikstäckande tidningarna Isna och Irna skrev att Janghorban är en regimfientlig spion. Han hotades till livet. 2012 tog han sig till Sverige och sökte asyl, men fick avslag. Nu ska han deporteras. Ett stort antal kulturarbetare har skrivit under ett upprop där de kräver att Migrationsöverdomstolens beslut rivs upp och att Janghorban får stanna.
När jag kom till Sverige hade jag ingen film i handen. Ingen tidning som kallade mig spion. Inga kulturarbetare i ryggen. Jag bar bara på det jag varit med om året innan jag lämnade Iran. Men Migrationsverket gav mig samma svar som regissören till Helig hjärntvätt nu fått. Jag har aldrig träffat Roozbeh Janghorban, men jag vet att han är i fara om han återvänder till Iran. Han kan inte säga detsamma om mig, för jag har inga materiella bevis för vad som hänt mig. Ändå har de gjort samma bedömning av hans fall som av mitt.
Återfinner man sitt namn i någon av ovan nämnda tidningar och sitter med den tidningen framför sig kan varken man själv eller ens familj leva i Iran längre. Däremot kan man vara säker på att dö om man stannar kvar.