1.
Hur kom plattformen Ortens röster till och vad är ert mål?
Aisha och Ramla: Det var en sommar i Bergsjön när vi två arbetade med en grupp ungdomar i ett projekt där vi åstadkom mycket tillsammans. Vi tryckte på att det inte skulle vara ett kortvarigt projekt med insatser utifrån, utan ett långsiktigt med personer med förankring i området. Vi blev lovade en längre anställning, men givetvis lades det ner och det blev droppen för oss.
Vi startade då Instagram-kontot Bergsjönsröster och började med att intervjua personer enbart i Bergsjön. Vi var trötta och arga på stigmatiseringen, gentrifieringen, maktlösheten och den negativa bilden som ständigt svart- målade vårt område och personer som bor här. Därefter expanderade vi till Ortens röster hösten 2017 och började intervjua personer från andra orter som delar samma typ av förtryck när det kommer till denna orten-fobi.
2.
Vad tycker ni saknas i debatten om klass idag?
Aisha och Ramla: Vi tycker att det saknas lager i klassdebatten. Att prata om klass och segregering har varit frågor som den vita arbetar- och underklassen drivit. Även icke-vita personer som inte bor i våra miljonprogram kan identifiera sig som just arbetarklass/underklass.
Medan i orten så är man drabbad av fler lager av rasism och klassförakt, man måste kämpa för sin överlevnad och har mer fokus på rasismen och islamofobin exempelvis, så klassdebatten faller bort. Inte för att människor här inte är medvetna, utan för att hur man talar om klass behöver fräschas upp, förnyas och appliceras på vår samtid.
3.
Årets Bang-tema är Motstånd. Vad gör ni motstånd mot i er vardag och hur gör ni det?
Ramla: Jag skulle nog säga att det är genom mitt jobb och genom att man – trots allt som man får gå igenom som en svart hijabi-kvinna i vårt samhälle idag – står där gång på gång, showing up for life. Att överleva alla dessa strukturer och allt annat man får gå igenom i livet har blivit mitt motstånd, och mitt motstånd har blivit min styrka. Jag jobbar som lärare på en grundskola där jag bor, i Bergsjön, och att få jobba där har fått mig att inse vilken skillnad jag kan göra för ungdomarna i våra områden. Bara genom min närvaro som svart hijabi i ett klassrum där majoriteten ser ut som mig – vilken skillnad det kan göra för dessa ungdomar är mäktigt.
Jag har hittat ett hem i deras progression men också i kampen om att ge dem allt man aldrig fick när man själv gick i skolan. Och det är framför allt att skapa ett klassrum och ett undervisningssätt som alla i klassrummet kan relatera till och känna sig trygga i. Och nu, efter att ha haft världens underbaraste elever i snart tre år, går min första klass ut nian det här året. Och jag vill bara skrika av lycka och stolthet, för världen är inte redo för dessa framtida ledare som kommer att ta över världen med storm!
Aisha: Förutom att göra motstånd reaktivt genom Ortens röster, förortsorganisering, sprida saker på nätet och så vidare, så skulle jag säga att jag gör det största motståndet i min vardag. Att som ensamstående ung kvinna från orten, med den bakgrund jag kommer ifrån, vara helt självständig och bygga mitt eget på alla plan, det är ett motstånd. Mot alla normer och mot alla som inte trott på mig. Jag har en bostad jag har fixat själv, ett jobb utan att ha gått på skolan, jag har alltid försörjt mig själv och kämpat. Samtidigt försöker jag ge ut kärlek och glädje till andra och ta mig upp varje gång, trots att det inte förväntas av mig.
Sedan också att jag mindfuckar folk som försöker placera mig i fack. Vi människor vill ständigt kategorisera varandra i fack. Men jag gör motstånd genom att våga vara mig själv fullt ut. Jag är inte bara ett problembarn eller en stökig tjej från orten; jag är intelligent, jag kan prata akademiskt om jag vill, jag gillar att laga mat och är hiphop. Man kan vara gata och hälsosam samt glädjespridare. Det ena utesluter inte det andra. Vi människor bär på flera lager.
4.
Vilka är era största förebilder i kampen ni för?
Ramla: Mina största förebilder i kampen är alla mina systrar, aka mina abaayos. Shout out till mina systrar: Amanda, Aisha och Mona. Det är systrar som verkligen inspirerar mig och motiverar mig till att göra bättre och utvecklas som människa. Det är systrar som får mig att älska livet för deras ständiga kärlek och uppbackning, och att få driva kontot med två av dessa systrar är en blessing. Livet har precis börjat för oss, och jag längtar till att få skapa flera oförglömliga minnen med dessa soulsisters!
Aisha: Mina största förebilder är folket. Det är alltifrån barnen jag ser växa upp här och inspireras av. De hårt krigande föräldrarna, de unga. Alla som kämpar i sin vardag. Alla bär på sina ryggsäckar. Vissa har större, andra mindre, men alla bestiger berg. De inspirerar mig dagligen.
5.
Hur ser framtiden ut för Ortens röster?
Aisha och Ramla: Vi har många planer på g. Det är mycket vi vill göra och vill utveckla, genom kontot men även fysiskt. Vi vill bland annat starta en podd, där vi pratar om många olika ämnen som vi annars inte hinner lyfta lika djupt på kontot.
Vi vill skapa flera rum och mötesplatser för oss och för vårt folk, i rum som vi inte annars är välkomna i. Att vinna Nöjesguidens pris för Årets media var bara startpunkten för allt detta. Ni kommer få se mer av Ortens röster i år, det kan vi lova er.
Den här texten publicerades i Bang 2/2019 med tema Arbetarrörelsen. Stöd feministisk och antirasistisk journalistik genom att swisha till och/eller prenumerera på Bang!