Namn: Saga Becker
Men jag kallas även för: Saga
Ni kan följa mig på: Instagram @sagabecker
Stjärntecken: Skorpion
Jag är bosatt i: Skåne
Till vardags sysslar jag med: Författare, föreläsare och aktivist
Men ibland drömmer jag om att jag sysslade med: Musik eller foto
Just nu är jag aktuell med: Debutromanen ”Våra Tungor Smakar Våld”. Utkommer 20:e augusti på Leopard förlag [ute nu, reds. anm.]
Största utmaningen med det jag gör: Att ständigt vara aktuell, uppdaterad, intersektionell trans i en binär värld som hatar allt som inte passar in i normen. Det är den svåraste utmaningen att göra saker utifrån mallar som inte passar ens skapande
Bästa belöningen med det jag gör: Att jag nu för första gången i mitt liv kan leva på mitt skapande, min konst och mitt artisteri. Jag får göra det jag är bäst på och att få möta och inspirera människor till att våga vara sig själva. Dessa möten betyder allt för mig
Första gången jag läste Bang: Jag minns inte när men jag pendlade ganska mycket när jag var yngre och då var Bang en av de tidningarna jag reste tillsammans med
Mina vänner älskar mig för att jag är: Ärlig
Min största feministiska/antirasistiska förebild är: Indya Moore, Anohni, Laverne Cox, Silvia Rivera, Marsha P. Johnson
Om jag var ett djur skulle jag vara: Fågel
Om jag var en sagofigur skulle jag vara: En japansk lyckokatt
Om jag fick leva som en kändis för en dag skulle jag vara: Björk
Under helgen hittar du mig mest förmodligen:
☐ i en stuga på landet, med en bok och en kopp te
☐ på klubb med en drink i vardera handen
X hemma vid datorn där jag tar igen veckans jobb
☐ mysandes i soffan med en vän eller partner
☐ på stan där jag bränner hål i plånboken
☐fyll i eget alternativ:
Min favoritårstid är: Hösten (det är något med människors energier på hösten som jag gillar, sommaren har kört slut på dem och deras gränser har suddats ut och de är sig själva lite mer). Det ligger också en viss spänning och förväntan i hösten som jag gillar. Människor har samlat på sig D-vitamin hela sommaren och har en ny slags energi
Min favoritmat: Mammas grytor, spelar ingen roll vad hon har i dem eller inte, de blir magiska hur hon än gör
Min favoritdryck är: Coca cola zero vanilj
Min favoritlåt är: “Pass This On” med The Knife
Min favoritserie är: Pose
Min favoritbok är: “Ormar och piercing” av Hitomi Kanehara
Min favoritfilm är: Allting som är gjort av Gaspar Noe, Larry Clark, Harmony Corine
Mitt favoritsnack/godis är: Banan med jordnötssmör
Min favoritplats är: Skogen i Blekinge, tät granskog, känslan, doften och ljuden gör mig lugn. Där samlar jag kraft och energi
Jag lämnar inte hemmet utan: Mitt insulin, min mobil, en bok att läsa ifall man fastnar någonstans, papper och penna så jag kan skriva. Hörlurar så jag kan lyssna på musik i mobilen
Något jag önskar att jag gjorde mer av: Ta in omgivningen, känna av energin runtomkring mig, lyssna, lukta, känna mer av nuet
Något jag önskar att jag gjorde mindre av: Kolla på mobilen, sociala medier
Något jag är stolt över: Att jag vågade gå min egen väg och har satsat allt på mitt skapande och aktivism, det har gjort att jag är där jag är idag. Det gör mig stolt att jag vågade göra alla de där läskiga sakerna fast jag var livrädd, vågade kasta mig ut och vågade ge mig själv fullt ut och att jag aldrig gav upp
Något jag vill lära mig: Att lära sig spela något instrument hade varit så roligt, typ piano, fiol eller cello eller så… Jag är ofta skitförbannad att mina föräldrar aldrig tvingade mig till pianolektioner eller något sånt när jag var liten
Innan jag dör vill jag: Att patriarkatet ska falla, be om ursäkt och jobba för att betala tillbaka sin skuld till samhället och alla i det
Mitt livsmotto är: Det ordnar sig och det blir som det ska och vad andra tänker om dig är inte din ensak
Mitt mest pinsamma minne är: Jag tror inte jag har något så pinsamt minne
Mitt läskigaste minne är: Hela högstadiet känns som ett läskigt minne jag vill glömma
Något som gör mig glad: Min hund Kid
Något som gör mig arg: Orättvisor, förtryck, hat
Något som gör mig ledsen: Orättvisor, förtryck, hat,
Något som många inte vet om mig som skulle förvåna: Jag tävlade i skytte när jag var liten och jag var fett bra på det. Jag kom alltid 2:a i alla tureningar, tävlingar och liknande så jag tröttnade och hoppade av det för jag aldrig vann första pris. Hon som kom etta tror jag tävlar på internationell nivå nu haha tänk om jag hade fortsatt med det. Då hade jag kanske varit skytte-kändis
Det här säger jag till vänner när de känner sig nere: Det kunde varit värre? Och sen målar jag upp en rolig bild som är tio gånger värre än den riktiga situationen. Humor och självdistans är otroligt viktigt i alla mina relationer
En viktig lärdom jag skulle vilja att kommande generationer fick med sig: Att vi alla är en, vi bär alla på ansvar och skyldigheter att skapa en bättre värld som tillhör oss alla
Mitt bästa feministiska/antirasistiska citat: “Är din feminism inte intersektionell är det inte feminism”
Den viktigaste politiska frågan just nu: Mänskliga rättigheter och miljön
Den här texten publicerades i Bang 3/2019 med tema HBTQ-rörelsen. Stöd feministisk och antirasistisk journalistik genom att swisha till och/eller prenumerera på Bang!