Jenny Aschenbrenner om att hitta tonen
Du har skrivit Den enda vägen är upp, baby har flera tidsplan och perspektiv, vart och ett med sin egen ton. Det första som möter läsaren är ett slags »vi« som […]
Du har skrivit Den enda vägen är upp, baby har flera tidsplan och perspektiv, vart och ett med sin egen ton. Det första som möter läsaren är ett slags »vi« som […]
En höstdag 1915 lämnade någon en korg på trappan utanför Allmänna Barnhuset på Norrtullsgatan i Stockholm. I korgen låg ett spädbarn, en liten pojke, bara några veckor […]
Din förläggare Maria Såthe har berättat att hon grät när hon läste ditt debutmanus, Kaffe med mjölk. Till mig sa Såthe att du har en unik […]
Vilken funktion fyller prologen i en roman? – När den gör sitt jobb fungerar den som en stämgaffel. Med prologen kan man slå an en ton och säga till läsaren: »Det ä[…]
Leken utspelar sig på en förskola, skildrar en vanlig odramatisk dag och berättas från treåriga Junis horisont. Ett ovanligt perspektivval för en vuxenroman? – Ja, men det finns en bakgrund. Efter […]
Du arbetar som bildkonstnär. När insåg du att du ville skriva? – Jag har aldrig varit en skrivande person. Eller, jag har skrivit om min konst men har sett det som ett nö[…]
Har du ett inbyggt berättartempo? – Det är svårt att veta vad som är medvetna val och vad som bara blir. Med debuten Jag for ner till bror hade jag en uttalad tanke om […]
verdriv »För att få det otroliga trovärdigt måste författaren själv övertyga och visa en auktoritet kring det som berättas. Så ta i gånger fem när du skriver, ö[…]
Torbjörn Flygt böjer på nacken och pekar upp mot strålkastaren som är riktad in mot Malmö stadion. – På bilden som jag har utgått ifrån lyser den nästan rakt igenom […]
I din nya roman Silver är huvudkaraktären 57 år, precis som du var förra året. Fågelbovägen 32, som fick stort genomslag 2006, handlade om en mamma som närmar sig 40. Ä[…]